335 Lundstedts i sak, om också ej i form. er vokset ind i hans egen 1 åenkning tämligen lama genmälen “Ar det metafysik att beakta samhällets intressen i r ^ rättsvetenskapen?” och “Beaktandet av samhällsnyttan inom juridiken” innehöll hl.a. påståenden, att samhällsnyttan innehöll för samhällsmedlemmarna “i det hela gemensamma värderingar”, somalla, “även en Mussolini” måste ta hänsyn till, att hans metod hade ingenting att skaffa med utilitarismen, att människornas faktiska värderingar saknade objektiv giltighet och att, då han åberopade “människornas ... lätt konstaterbara homogena värderingar, så sker detta för att belysa vad jag anser vara vettniskäplig metod för juridiken ...”. ‘Samhällsnyttans princip’ var en benämning på denna metod, “en benämning, som samtidigt äfityder metodens art”. I “Virkelighed og Gyldighed” kritiserade Ross åter Lundstedt för att denne i sitt misslyckade försök till en psykologisk-sociologisk, realistisk rättslära (“denne Fallit ”) hade återgått till normativa synpunkter.' ^ Kritiken av ‘samhällsnyttan’ återkomännu i “Omret och retfa^rdighed ” visserligen något dämpad i formen, men i sak lika skarp. Ross’ påstående liksom redan år 1932 var, att tanken på ett samhälle “udstyret med behov' og interesser ” måste avvisas som illusorisk. Samhållet bestod av individer med olika intressen och behov. Med hjälp av samhällsnyttans begrepp kunde man inte komma förbi “behovenes kvalitative inkommensurabilitet”. Hur kunde man välja “mellemat befordre kunst og videnskab eller boligbyggeri”? Hur “summere frihed, fode, hiise og god musik”? Samma problem gällde “interessernes disharmoni”. Lundstedts samhällsnytta byggde enligt Ross på t\'å felaktiga postulat, dels “at andres interesser skal nelles med samme vaegt som mine egne”, dels “at vore valghandlinger, når postulatet er accepteret, kan beskrives som et rationelt valg mellem ensbenarvnte storrelr* ser . Medan Ross ofta betraktats som den ende danske anhängaren av Uppsalaskolan på 193()-talet, kan man i en glömd liten bok “Mindestpris og Undersalg” (1934; ovan II 2.4.2.3.) av den i övrigt som juridisk författare obekante Povl BangJensen hitta metoduttalanden, som väl är förenliga med Uppsalaskolans krav. Bang-Jensen propagerade för det första för en deskriptiv rättsvetenskap. Då han behandlade begreppet “dansk Ret ”, underströk han, att begreppet endast hade mening som beteckning för “at man undersoger, hvad Stilling Hojesteret, hvis Sporgsmaalet idag blev förelagt, kan antages at ville tage”. Man kunde natur17.^ Rnss, SvJ r 1932, s. 3'^ 1 t. ncli 347 tt.: sc även Ross, SvJT 1933, s. 1 1 S tf. 174 l.iiudstcdt, SvJ I 1932, s. S4-4 ocli Sv| 1 1933, s. 123 t. neh 126. 173 Ross, Virkeliglicd, 176 Ross, Ret, .s. .^81 t.; .se även BLtndhoL s. 104 1. ^2 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=