334 Berv'dning for Praksis. Den kan bidrage til at klargore Forestillingerne, til at helyse forskellige Alternativet og disses Betvdning i torskellige Relationer og derved til at motivere et Valg bland Mulighederne. Slutligen kritiserade Ross Schweigaard närmast för att denne varit orsaken till Astrup Hoels påståenden och slutsatser om tillvarons kontinuitet.' " An en gång fick 0rsted fungera som det slutliga argumentet; “Til Stötte for den her forsvarede Opfattelse af Begrebets Betydning for Retsvidenskaben er jeg saa heldig at kunna paaberaabe mig 07'steds Auiorhcx. Slutresultatet i Ross’ översikt blir en slags konstruktioner förstående realism med uppgift att vägleda domstolarna i en Ernst Mollers eller Hans Munch- Petersens anda. Med tanke på Ross’ senare häftiga angrepp på Vinding Kruse är berömmet av Stang verkligen förvånande och tyder på att personlig animositet var den egentliga drivfjädern i polemiken med Vinding Kruse. Åtminstone i “Virkelighed og Gyldighed” finns ännu ingen öppen konflikt mellan den äldre och den skandinaviska realismen. — I “Om ret og retfa^rdighed ” använde Ross uttrycken ‘den juridiske metode’ och lagtolkningsläran som synonymer, varför dessa ställningstaganden behandlas nedan 1.4. Ross’ kritik riktade sig också mot vissa företeelser inom Uppsalaskolan, även om Hägerströmsjälv undgick kritik. Då arrogans och skarpa angrepp är kännetecknande för såväl Lundstedts som Ross’ författarskap, närmade sig debatten inomUppsalaskolan tidvis öppet inbördeskrig.’ ' Ross angrep upprepade gånger Lundstedts “samhällsnvtta”, som enligt honom var både traditionell utilitarism i nya läglar och kryptonaturrätt. Den första debatten fördes redan i SvJT 1932-1933. I artikeln “Realismen i Retsvidenskaben og Samfundsnvttekimteren” påstod Ross, att samhällsnyttans princip “i Virkeligheden er et metafysisk Postulat, ... der spiller samme Rolle, somdet hedonistiske Princip for Bentham” och dessutom även “en Handlenorm, en Rettesnor for Lovgiver, Dommer og fortolkende Jurist”, och han sammanfattade, att postulatet “tjener som Grundnorm for en praktisk Dogmatik”. Det fanns dock inga för alla gemensamma behov, och samhällsnyttan var därför ett “Udtryk for en falsk Harmoni”, en fiktion, “eller, for at blive i Lundstedts egen Terminologi; en Kimtere”. Ross ansåg, att Lundstedt, som bekämpade tron på objektiv, vetenskapligt definierbar rättfärdighet och objektiva värden, själv stod “til Halsen i militaristisk, praktisk Metafysik”, och han avslutade med den inte särskilt fina piken, att Lundstedts “Kamp mod den normative Objektivitet er en velkcrt Lektie, der ikke organisk " 1 1~1 169 Ross. X irkclighcd, s. 1S6-161; citaicl s. 161. 170 Sc Ross. \'irkeliglicd, .s. 161-166. 171 Äw.c, \'irkclighcd, 172 Se även Dalberg-Larsoi. RetsPilo.sofi, .s. 66. 166 not 66.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=