332 dem. Den traditionella riktningen töll på sin metafysik, de nya riktningarnas huvudproblem var det som “man kunde kalde for den tragiske Lov om det omvendte Forhold mellern Kotisekvens ogsyjnbolsk Sandhedsvardi i RetsLeren'\ då det gällde avhandlingens tema ‘verklighet och giltighet’.Ross tog också avstånd från den radikala tendensen i nyare nordisk rättsPilosoPi, “en overfladisk, blot quasi-realistisk Anvendelse av en realistisk FilosoPi”, som helt ville avskaffa det traditionella synsättet; Ross avsåg med detta påstående uppenbarligen Astrup Hoel (se nedan). Ross kunde inte acceptera denna dekonstruktion, och han sade sig själv sträva till en rekonstruktion. Allt vetenskapligt nyskapande hade enligt Ross sina rötter djupt i traditionen och var evolution, inte revolution, ville i sin avhandling skissera bilden av en rärts\'etenskap, “der er sig bevidst som Videnskab, hvis Forudsictning er ‘der juridiske Ficnomen’, og ikke den ‘positive Ret”’."’^ Ross behandlade i sin danska doktorsavhandling rättsvetenskapens metod och uppgift i avsnittet “Na;rmere omden ‘konstruktive’ og den ‘möderne’ Retsmetode” (s. 148-167). Ross refererar här nordiska metoduttalanden, och det är endast ett fåtal författare som uppmärksammas; Hagerup (och Carl Ussing), Stang, Castberg, Astrup Hoel, Schweigaard och 0rsted. Avsnittet inleds med ett välskrivet referat av Hagerups berömda inledningsartikel i TfR 1888. Ross gör trots kritik Hagerup rätnäsa och han framhåller också, att denne ingalunda hade förespråkat någon extrem konstruktiv metod.Därefter kommer som en överraskning ett mycket positiv t omdöme om Stang. Det \'ar Stängs “fortjenstfulde Indsats” som hade lett till en reaktion mot Hagerups formalism i Norge och till insikten, att det \'ar omöjligt att upprätthålla skillnaden mellan “den i Regien selv’ liggende Retsgrund ” och “det udenfor Regien liggende Formaal ”. Stang hade på “vel afbalanseret Maade forstaaet saav^el den friretslige som den konstruktive Metodes relative Berettigelse” och “fuldtud gennemskuet det Piktive i Positivismens Opfattelse af Dommerens Stilling”, då domaren i verkligheten skapade rätt. “Stang advarer mod at anse Konstruktionen for et Princip for Retsdannelsen, men anerkender dens fremstillingstekniske Betydning. Även enligt Ross hade den konstruktiv^a metoden en visst berättigande, trots att dess tolkningsmetod byggde på en Piktion. Äter med hänväsning till Stang framhöll Ross för det första metodens “store fremstillingstekniske Betydning”. För att en framställning av den positiva rättens regler “ikke skal fortabe sig i en haablos uendelig Kasuistik eller et kaotisk uoverskueligt Virvar af Specialregler, lö3 Ross 16<> 162 Ross, Virkeliglicd, s. 17 t. 163 Ross, Virkeliglicd, s. 1 8 f. 164 Ross, \'irkeliglicd, s. 13. 165 Sc Ross, \'irkelighcd, s. 148-1 52. 166 Ross, Virkeliglicd, s. 152 ocli s. 152 not 32.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=