330 gått, sit venia verbo, de värsta överdrifterna i skolans, närmast Lundstedts, program. Av de nya av den skandinaviska realismen influerade författarna kan nämnas Björn Ahlander (ovan II 5.3.1.) samt Per Stjernquist och Ibre Strömberg, som båda doktorerade i Lund efter andra världskriget.''^'’ Alf Ross torde dock med fog kunna betecknas som den mest betydande rättsvetenskapsmannen inom Uppsalaskolans krets.Lundstedt med sin sambällsnytta’ kunde inte dana grundlaget för en rättroende vetenskap i skolans anda. Olivecrona hade stora vetenskapliga förtjänster och ett med tiden grundmurat internationellt anseende, som dock periodvis torde ha belastats av hans nationalsocialistiska sympatier. Olivecronas produktion på den egentliga rättsdogmatikens område behandlade främst processrätten, medan Ross i sina skrifter förutom rättsteoretiska och -Filosofiska frågor även framställde så disparata ämnen som sak-, förvaltnings- och folkrätt. Då man undersöker Ross’ författarskap, märker man för det första den betydande un'eckling, som hans rättsteoretiska inställning undergick. Från Kelsenanhängarens första doktorsavhandling och t.o.m. från “Virkelighed og Gyldighed ” är det en lång väg till “Omret og retfierdighed ”, omvilken en recensent konstaterade, att ett av de glädjande dragen var Ross’ kritiska inställning till sina egna äldre arbeten.''' Kampen mot metafysiken går dock som en röd tråd genom Ross’ författarskap. I boken “Kritik der sogenannten praktischen Erkenntnis” betecknade han uttryckligen boken som “antimetaphysisch”, och i “Ejendomsret og Ejendomsovergang ” förklarades redan i inledningen metafysiken vara ett hinder för all “adsekvat og realistisk Problembehandling Trots sitt upprepade avståndstagande från all metafysik och allt naturrättstänkande och trots sina egna påståenden var Ross ingen renodlad rättspositivist. Då Tore Almén och Herman Scheel förkastat Carl Torps relationsteori med hänvisning till gällande rätt förklarade Ross: “Hertil maa bemarrkes, at hverken praktiske Hensyn eller dogmatiske Forudsatninger indeholdt i den positive Rets Udtryk formaar at rokke ved den retsteoretiske Sandhed V’id försvaret av rättsvetenskapens autonomi mot lagstiftaren var Ross lika obönhörlig som Hagerup på sin tid hade varit (del III, s. 224). Då Ross skilde mellan den av gällande rätt bundna rättsdogmatiken och den ’överpositiva’ rättsteorin var detta ingenting nytt, utan ett tecken på att den av honom så häftigt fördömda naturrärten smög sig in bak155 Se Vogel, s. 64 t.; om Strömberg även Sv| 1 1994, s. 222. 1 56 Även Dalherg-Larsen, Retsfilo.sob, s. 66, betecknar Ro.s.s .som “langt mere interessant än de tre .svenskar na Hägerström, l.undstedt och Olivecrona. 1 5~ Årnhohn, 30 år, s. 28. 158 Ross, Kritik, s. 12; Ross, s. 16; se även Ross, Folkeret, Forord. 1 59 Ross, s “) ^
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=