3 27 [3cn nyil positiva inställningen till användandet av vätderingar, dvs. en notmativ rättsvetenskap trots Olivecronas påståenden om motsatsen, Pick även andra anhängare i Sverige. Folke Schmidt nämnde i sin hamställning av den kollektiva arbetsrätten (1950), att hans huvudtippgih varit “att redovisa arbetsdomstolens rika och givande praxis ”. En vetenskaplig framställning borde belvsa, “vilka historiska faktorer som främst betingat domarens val ... och hur utvecklingen kan komma att gestalta sig i framtiden”. Schmidt konstaterade emellertid, att han några gånger ansett sig “ha anledning att särskilt framhäva att skäl kunde ha talat för en annan lösning än den domstolen valde”, och att han då “avsett att ftamföra till diskussion förtjänsterna hos det ena eller det andra alternativet . Knut Rodhe torde vara den svenske författare, som mest konsekvent tog avstånd från värderingars användande i rättsvetenskapen. I sina senare arbeten tilllämpade han en extremt deskriptiv metod och redogjorde för olika möjliga tolkningsalternativ utan att rekommendera något av dessa. Redan i sina tidigaste arbeten förnekade Rodhe värderingarnas vetenskaplighet; förnekandet var dock inte helt entydigt. 1 sin doktorsavhandling (1941) ville Rodhe för det första visa, “hur den nuvarande rättsliga situationen vuxit fram ur det senaste århundrådets rättsutveckling”. Han hade inte inskränkt sin uppgift till “en skildring av den ftktiska utvecklingen och det system av regler, som framgått ur denna”, då rättsreglernas innebörd blev “klar först om man ser dem såsom medel för samhållet att nå vissa ändamål”. Han hade därför undersökt vilka ändamål man hade syftat till med olika regler och vad somblivit resultatet av dessa reglers tilllämpning. Däremot hade han ansett “det vara av mindre vikt att i varje särskilt fall undersöka, vilken lösning som skulle vara i överensstämmelse med lag enligt de principer för lagtolkning, som förf. tilläventyrs som domare skulle vara böjd att acceptera”."’^ Recensenten Ake Malmström konstaterade, att det “vore beklagligt, om en så långt driven återhållsamhet i fråga om att ‘knäcka’ problem de lege lata bleve den dominerande inomden juridiska teorien”, men att Rodhe ändå “icke absolut konsekvent” genomfört sin metod i avhandlingen."' Rocihe sade sig också “på viktigare punkter sökt föra framställningen vidare utöver de för dagen tillämpade rättsreglerna genom att undersöka i vad mån dessa äro ändamålsenliga medel för förverkligande av de önskemål, som lagstiftaren eller andra rättslivets representanter uppgivit sig eftersträva eller — ibland — som förf. själv trott sig finna eftersträvansvärda”. 150 147 Schmirh, s. 3. 14S Rodhe, s. 2 1. Sc ;i\Ln Voge/, s. 63 t.; KLimi. Samiingcii, s. 171. 14‘) Mohnströrn, Sv] 1 1442. .s. 32’^. 1 so Rodhe, s. 3.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=