325 Även Äke Lögdberg försvarade i sin doktorsavhandling (1947) i polemik mot Rodhe (nedan) värderingars betydelse i rättsvetenskapliga framställningar. Det kan ses som ett tecken på Uppsalaskolans starka ställning, åtminstone i Uppsala, att l.ögdberg ‘av utrymmesskäl' inte ansåg sig kunna behandla Hägerströms, Lundstedts och Olivecronas teorier, utan nöjde sig med att angripa Rodhe. Då Rodhe hade påstått, att värderingar inte hörde hemma i ett rättsvetenskapligt arbete, kanske med undantag av sådana värderingar som omfattades av praktiskt taget alla medborgare, invände Lögdberg, att man åtminstonede lege lata kunde använda de värderingar som ansågs ligga bakom rättsreglerna, trots att dessa värderingar ingalunda behövde allmänt omfattas, och även de legeferenda kunde sådana värderingar ha stor betydelse. Ett mera ovanligt argument är Lögdbergs försvar för värderingarna “av framställningstekniska skälEtt rent referat av fakta och en analys av orsakssammanhang i anslutning till olika regelalternativ kunde “göra framställningen icke blott mindre livfull än eljest utan stundom även syftet med undersökningen dunkelt, såvida icke utredningarna omorsakssammanhangen göras synnerligen omständliga”. Särskilt i framställningar de legejereiida syntes “preciserade värderingar kunna hjälpa läsaren att snabbt inse, varför en förf. bemödar sitr omatt utreda vissa kausalsammanhanU’. O O Enligt Lögdberg berodde Rodhes motstånd mot värderingar egentligen på rädslan för att sådana skulle minska vetenskapsmannens auktoritet. Lögdberg framhöll, att vetenskapsmannen då helt måste avstå från att offentligt ge uttryck för värderingar, som hörde till hans ämnesområde. Rodhes åsikt ledde också till att en vetenskapsman inte t.ex. kunde skriva en värderingsfri vetenskaplig monografi, om han i “en annan bok i propagandasyfte” tog med även sina värderingar i den behandlade frågan. “Läser i der senare fallet läsaren båda böckerna torde förf:s vetenskapliga auktoritet skadas lika mycket eller snarare lika litet som i det förra fallet”, dvs. då värderingarna medtagits i den vetenskapliga framställningen. Enligt Lögdberg hade Rodhe dock helt riktigt framhållit rättsverenskapsmannens speciellt betydelsefulla uppgift “att söka utreda faktiska eller antagliga verkningar av de gällande eller ifrågasatta rättsregler han behandlar”, dvs. att “utreda orsakssammanhang, som faktiskt förefunnits eller föreligga eller ock kunna tänkas uppkomma”. Rodhes framställning var också lärorik därför, “art det för en rättsvetenskapsman är av stor vikt att i sina arbeten tydligt markera, att han gör värderingar, så att icke dessa värderingar så att säga insmugglas i anslutning till exempelvis en utredning om vissa orsakssammanhang”. Lögdberg sade sig slutligen efter dessa riktlinjer kunna framlägga också andra värderingar än sådana som var allmänt accepterade. 143 144 143 s. 14. 144 l.ö^ahcr^, ,s. 14 11.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=