3 24 den om att man hade rättigheter. Förväxlingen mellan värderingsfriheten och befrielsen från metafysiken var farlig. “Den leder lätt till det sämsta möjliga resultat: att man behåller metafysiken och därmed möjligheten till förstuckna värderingar under falsk skylt medan man samtidigt ikläder sig den rv^ångströja, som avståendet från medvetna och öppna värderingar innebär. Olivecronas uppfattning om rättsvetenskapens uppgifter och metod var sådan, att även den äldre realismens anhängare gott kunde leva med den. Då Olivecrona betecknade rättsvetenskapen som en empirisk, med andra samhällsvetenskaper jämförbar vetenskap, uppfyllde detta åtminstone Uppsalaskolans minimikrav. Han godkände dock även en aktiv rättsvetenskap med uppgift att vägleda domaren, och det nya draget, den skarpa skillnaden mellan metafysik och värderingar, som öppet gav uttryck för subjektiva åsikter, borde inte ha stört den äldre realismens anhängare, men däremot nog en Vinding Kruse. Värderingarna var enligt Olivecrona nyttiga, t.o.m. nödvändiga, men de så att säga föll utanför den vetenskapliga delen av rättsvetenskapen. Det är i mitt tycke uppenbart, att Olivecronas ställningstaganden i betydlig grad medverkade till uppkomsten av 1940-talets ‘metodsynkretisnV, närmandet mellan Uppsalaskolan och de mera moderata äldre realisterna. ’’UO Den nya inställningen komförst till synes i Ivar Strahls recensionsuppsats “Idealism eller realism?” i SvJT 1941, i vilken författaren behandlade Olivecronas “Omlagen och staten” samt Castbergs “RettsfilosoFiske grunnsporsmål” och själv kom med ställningstaganden, som närmade sig den äldre realismen i frågan om rättsvetenskapens metod och uppgift, men som också byggde på Olivecronas åsikter. Med hänvisning till Astrup Hoel framhöll Strahl, att man inte kunde använda en rent logisk metod, utan att det var nödvändigt, “att med stöd av värderingar besluta sig för den ena eller andra av flera logiskt möjliga ståndpunkter”. Strahl förespråkade en ‘teleologisk metod’, somvid begreppsbildningen utformade begreppen “under hänsynstagande till deras funktion i rättsregeln”: “Metoden leder ... till ett slags upplösning av begreppen.”'*' Rätrvetenskapen konstaterade förhandenvaron av fakta, men den måste också “innefatta värderingar och på dembyggda beslut”, och den var “därför väsentligen en metod att framställa rättsregler”. Rättsvetenskapen var “sålunda icke helt ut någon vetenskap”, men då reglerna framställdes “genom en enligt vissa regler skeende bearbetning av det faktiska”, liknade de “den kunskap andra vetenskaper urvänna ur sitt material”. 1 denna teleologiska metod var de praktiska synpunkterna bestämmande. 02 140 Olivecrona, s. 60 1. 141 Strahl SvJT 1941, s. 327 1. 142 Strahl SvJ I' 1941. s. 329 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=