320 Lundstedt aldrig kommit ut över denna utgångspunkt. “Han förbrukar allt sitt skarpsinne på att visa det ologiska med rättsvetenskapens hjälpverktyg, men hans egen logik hindrar honom icke att tillgripa dessa samma verktyg, de enda han känner.”'"’ Iliumlann det “paafaldende, at en saa skarpsindig Forlatter som Lundstedt, der tilmed selv er saa skaanselslos over for Brist i Logikken, har kunnet förtegte Anskuelser som de gengivne”. Enligt Ilium skulle Lundstedt själv ha upptäckt, att begreppet ‘nytta’ inte innehöll någonting objektivt, om han hade analyserat det.'"' lllum ansåg dock, att Lundstedts linje gick tillbaka på 0rsteds förlattarskap och dennes realistiska synpunkter, men att det var farligt att alltför mycket basera rättsutövningen på nyttosynpunkter, i vilka “udkrystalliseres Irem for alt det materialistiske Livssyn, der saa sta^rkt har pneget den nyere Tid”."' Enligt Augdahl kunde man inte komma till rätta med rättsskipningens laktiska “mangel på empirisk enhet og objektivitet ved å gi dommerne anvisning på ‘samlundsnytten’ som ledetråd ved avgjorelsen hvad der skal håndheves som rettsregler”. Samhällsnyttan var ju “noe som ikke kan måles og veies uten nettop på basis av verdiforestillinger”. — I synnerhet Augdahls framställning visar också, art utvecklingen från och med 1930-talet hade givit begreppet ‘samhällsnyttan’ en politisk slagsida. Enligt Augdahl var samhällsnyttan “et usymparisk ord — det smaker av snusförnuft, materialisme og ‘totalitirr’ stat”."’ Både lllum och Augdahl fann Lundstedts lära även politiskt tvivelaktig. Inte ens Uppsalaskolans viktigaste företrädare Alf Ross kunde finna någonting positivt i Lundstedts ‘samhällsnytta’ (se nedan). Som en sammanfattning av Lundstedts benföelse för nordisk rättsvetenskap vill jag hänvisa till en recension av Henry Ussing i UfR 1946, i vilken denne främst behandlade Lundstedts “Grundlinjer i skadeståndsrätten”. Ussing är också ett lämpligt exempel då han, väl somden ende representanten för de äldre realisterna, visade sympatier för Lundstedt och t.o.m. för dennes ‘samhällsnytta’. Ussing berättade, att han i sin egen doktorsavhandling (se ovan) hade halt för avsikt att skildra lagstiltningen och i synnerhet rättspraxis i Irämmande länder, eftersom rättsurv^ecklingen “ofte er udfodt af tidens praktiske tarv”, och en undersökning av denna därför ofta gav “vicrdifulde fingerpeg om, hvilken ordning der best tjener livets tarv ”. För Ussing hade resultatet av utvecklingen varit intressant, medan han medgav, att “[d]e fleste af de begrundelser, jeg modte, havde ringe eller ingen va.’rdi”. För Lundstedt var däremot motiveringarna i domar och i litteraturen intressanta, och han hade kommit till “det sorgelige resultat, at der intetsteds er brugt en videnskabelig metode”, eftersom motix^eringar129 iif Hällström. JFT 1936, s. 231. 130 lllum. s. 126. 1 3 1 lllum. s. 1 29. 132 Åugdiihl. s. 23.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=