3 1 9 tycks ha ansett principen vara användbar.''*’ Lundstedts samtida var redan på 192()-talet mycket kritiska till samhällsnyttans begrepp, vilket naturligtvis ledde till upprepade polemiker. Som ett exempel nämns här endast debatten mellan laindstedt och Carl Björling i SvJT 1924, då Lundstedt lörsökte närmare lörklara begreppet, eltersom Björling hade betvivlat, att alla kunde komma överens om vad som var det bästa eller nyttigaste lör samhället. Lundstedt sade sig för det första aldrig ha åberopat synpunkter, "vilhas satniiällstiyttighet ai> fiågon foniufiig människa skulle kunna betvivlas'. Hans frågeställning hade genomgående varit: “å ena sidan en konstruktion, vars falskhet eller vidskeplighet blivit till^///evidens utredd; å andra sidan ett självklart samhällskrav”. Lundstedt hade an\'änt ordet samhällsnytta som “e;/ allmän beteckningfor en mängd sinsemellen olika värden av betydelsefor det allmänna". Gentemot “rena vidskepligheter” i straffrätten hade han ställt 'd)estämda samhällsnyttiga synpunkter”; “Moixi, rån, stöld, bedrägeri, förfalskning, åverkan etc. äro för samhället skadliga handlingar, som höra motverkas.” Han gav därefter mera allmänna exempel på begreppets innehåll. “Nåväl; att brottens antal i möjligaste mån nedtryckes, att samhället iippehålles på ett civiliserat stadium, att beiolkningen icke svälter ihjäl, att vårdslöshet och opålitlighet så mycket som möjligt hålles tillhaka, att domstolarne icke betungas med onödig arbetsbörcfa, att affärslivet på bästa sätt tillgodoses, att öserhuvud den allmänna produktionen och omsättningen i samhället omhuldas och eggas — se diir de stvnhällsnyttiga hänsyn, vilka jag ...flirt fiarn och med \’ilka jag selat ersätta rättsskolastikens overkliga konstruktioner ... Vilken av mina synpunkter kan bestridas vara samhällsnvttig? Lundstedts förteckning kunde lika gärna ingå i Vinding Kruses “Retskuren”, och i båda fallen gav dessa ‘principer’ föga ledning vid lösandet av konkreta frågor. Björling kuncie också konstatera, att de vid första påseendet enkla och klara exemplen innehöll svårlösta frågor, d.ex. omfattade begreppet mord även eutanasi på en obotligt sjuk patients begäran? Var ciet kärande- eller svarandesidans åsikter som avgjorde, i vilka fall domstolarnas arbete skulle anses vara onödigt? Björling nämnde också Lundstedts medgivande, att denne i samband med hyresrätrsreformen hade mött “ganska skilda uppfattningar om vad den rätta samhällsnyttan krävde”.'''* Kritiken av samhällsnyttobegreppet som en ledstjärna för både lagstiftare och lagtolkare snarast förstärktes med tiden, af Hällström framhöll år 1936, att redan Hagerup och Wrede talat om rätten som en social maktordning, och art 1. Till uch med Olivecrona var åtniiti.stone i privata sanimanhaiig kri- .slump i det juridiska fakultctsbiblitncket i Äbo Irittat 126Se Hägerström, Sv) 1 1920, tisk mui l undstedts samhällsnvtt.t. |ag har av en ett ,bl2.19S0 daterat brev Ir.in tålivecruna till tåttu Brusiin, i vilket skribenten kunstaterar, att l.undstedts 'samhällsnvtt.t hade “spelat en av.sevärd och enligt min mening inte helt iveklig ruH ”. 127 Lundstedt. .Sv) 1 1924, s. 2SS tf. 128 Björling, .Sv| 1 192-a, s. 4,t2 t.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=