3 1 3 Eks uppfattning i detta avsnitt är främst förenlig med den äldre, nors- skaper. ka realismen; endast avståndstagandet från metafv'siken kunde bygga på ett in1 1-4 flytande från Uppsalaskolan. Eks ställningstaganden kunde naturligtvis betecknas som en metodologiskt omedveten eklektisism i en ung doktorands arbeten, men författarens beläsenhet är imponerande, och jag är närmast böjd att se honomsom ett exempel på den nya ‘metodsynkretisnV, som började uppträda på 194()-talet, bl.a. i Olivecronas och lllums arbeten. Olivecronas “Omlagen och staten" ingår dock inte i litteraturförteckningen, och Ek hade ju heller ännu inte tillgång till lllums “l.ov og Ret”, men han citerade däremot gärna dennes “Eorekrsninger over almindelig Eormueret " (se ovan II 2.4.2.1.). Medan många av Eks ställningstaganden om juridikens vetenskaplighet främst byggde på den äldre realismen, är hans rättskälle- och lagtolkningslära i höggrad influerad av Ross (nedan 1.3.2. och 1.4.). De korta metoduttalandena i Lars Erik faxells monografi “Panträtt i skuldebrev” (1949) visar, att författaren i princip helt anslutit sig till den äldre nordiska realismen. Eaxell inledde sin framställning med att hänvisa till de iipprepade försöken “att teoretiskt utreda panträttens begrepp och innebörd ... hemödanden [som] i många fall varit ägnade att precisera panträttens ställning i rättssystemet och ... från olika synvinklar belysa vissa vanskliga panträttsliga problem”. Men då det gällde att med hänsyn till positiv rätt närmare utforma de rättsregler, som behövdes in casu, “når man inte tillfredsställande resultat genom doktrinära diskussioner ”. Man måste däremot utreda panträttens olika ekonomiska syften och de “regler, sombäst överensstämma med de olikartade, ofta stridiga intressena”. De “reella övervägandenas betydelse framträder särskilt skarp”, då det gällde panträtt i rättigheter, om vilka der fanns “endast fragmentariska 1 agbestämmel se r ”. 1.1.4... skandinaviska realister, ... Den svenska ‘skandinaviska’ realismen. Uppsalaskolan, bygger som bekant på Axel Hägerströms åtminstone till namnet extremt ‘realistiska" fllosoPi, en reaktion mot den i Uppsala rådande boströmska idealismen. En utförligare presenration av Hägerströms tankar ligger utanför ramen för detta arbete, och jag nöjer mig med ett par stickord: ett avståndstagande från all metafysik och ett krav på ren empiri i alla vetenskaper inklusive juridiken samt ett betraktande av alla värdeomdömen som ovetenskapliga, då de endast gav uttryck för antingen 113 114 r.k. s. s. l 1 S Tii.xcll. s. I. Hjal»uir Kiirl^cii .inmärkte dock i sin recension, Svj r 1449, s. 673, ,itt li.in inte kiinn.it finna “|n|ät;on liiigre t;r.id .i\ realism i boken och att laxell var i “metodiskt hänseende ... snarast ganska konscT\'aiiv’'.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=