3 1 3 Då det gällde Finländsk doktrin märker man hur af Hällström försökte framställa denna i ett så fördelaktigt ljus som möjligt. Författaren åberopade uttalanden av främst Wilhelm Chydenius, T M. Kivimäki (i LM 1937; se nedan) samt Otto Brusiin som stöd för sina åsikter. Han var dock tvungen att konstatera sammanfattande: “Betraktar man vår prisaträttsliga litteratur som helhet, står det emellertid htst, att de svnpimkter vi här velat göra oss till tolk tör, ieke vunnit beaktande i den utsträckning som varit önskvärt. Konstruerandet är hlott alltför ofta huvudsaken, och vid konstruerandet är det dogmatiska och kvasilogiska element som lämna det material, varmed man ersätter frånvaron av skriven lag. Detta gäller icke blott författare av en tidigare generation (Montgomery, Kkström), utan också många av våra dagars forskare. Den kontinentala dogmatiskt abstrakta mentaliteten har fortfarande hos oss ett alltför starkt grepp på juristerna.” af Hällströmframhöll, art det, att man försökte göra de på traditionellt sätt vunna begreppen och konstruktionerna Lsåvitt möjligt användbara i ciet praktiska livet”, ingalunda var detsamma “som att upphöja reella synpunkter och sociala överväganden och på dem byggda regler till primär rättskälla”. dblkningen av af Hällströms åsikter har vållat vissa problem i den senare forskningslitteraturen, ciå man inte alltid har observerat den äldre, ‘nordiska’ realismen vid sidan av den skandinaviska. Markku Helin har därför förvånar sig över af Hällströms kritik av Uppsalaskolan, som han jämfört med ‘Petrus' förnekande av sin mästare’.'" af Hällströms sympatier var entydigt på den ‘äldre’ realismens sida, samtidigt som man kan notera drag av den konstruktiva metoden i framhävandet av de reella argumentens objektivitet, konstrtierbarhet och systematisering. Då det gällde författarens förebilder var urvalskriterierna inte alltför stränga; det berättigade i att betrakta Jul. Lassen som en anhängare av realismen kan nog ciiskuteras (se del III, s. 258). I motsats till de äldre realisterna syns af Hällström i viss mån varit bekymrad över frågan om juridikens vetenskaplighet och i svnnerhet självständighet i förhållande till samhällsvetenskaperna. af Hällström nämnde inte ens Uppsalaskolan och dess svenska anhängare i det här refererade arbetet, naturligtvis kan detta för all del också förklaras med att varken Lundstedt eller Olivecrona hade skrivit för af Hällströms framställning relevanta privaträttsliga arbeten. Ro.ss’ åsikter tycks inte heller i högre grad ha inverkat på af Hällström. 1 U) Carl F.ks skadeståndsrättsliga doktorsavhandling (II 6.4.3.2.) torde kunna betecknas som den mest ‘skandinaviska’ framställningen i periodens finländska doktrin. I sitt inledande metodkapitel behandlade Ek i motsats till de äldre rea1 10 iij Hiillstrih)!, Ägarciörhehåll, .s. 21-2.V I 1 1 Helin, .s. 276 I. och ,s. 277 not 4. Helin .ivfard.ir i .sin omlattandc doktorsavliandlini; lida den äldre realismen pä en lialv sida, s. 260. Se även Pihlajaniiiki - Pylkkänen, s. 1 17.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=