3 1 2 och i alldeles särskild grad förmögenhetsrätten ... att f\'lla den uppgift den har i vår praktiskt betonade, realistiska tid ”. af Hällströmbemötte den tänkta kritiken, enligt vilken den nya metoden skulle “upplösa sig i nationalekonomiska spekulationer, sociologiska meditationer och allsköns ojuridiska billighetssynpimkter’, varigenom “subjektivitet och avgöranden från fall till fall skulle träda i stället för den benhårda objektivitet och det opererande med rent juridiska verkrv'g, förutan vilka jurisprudensen icke kan existera somsjälvständig disciplin’. Farhågorna var enligt af Hällström inte helt obefogade, men dock överdrivna. “De reella synpunkterna kunna nämligen grupperas och systematiseras, de lämna material till begreppsbildning, konstruktioner och rättssatser, och därigenom är objektiviteten garanterad och en fullt självständig uppgift bevarad åt jurisprudensen.” Skillnaderna mellan de r\å metoderna gällde egentligen endast det material, “av vilket de juridiska begreppen byggas och rättssatsernas innehåll tages”.'*'^ Den nya metoden att dra fram “reella synpunkter, gruppera dem och på dem grunda ändamålsenliga begrepp och rättssatser har också det goda med sig, att den leder till ett stärkande av domarmakten” (se nedan 1.3.2.). Enligt af Hällström var den deduktiva metoden i stort sett redan historia. I Tyskland hade pandekträtten och BGB följt denna metod, men “[v]ad man än må mena omden nationalsocialistiska uppfattningen omprivaträtten, dess grund och uppgift, och om de många ytterligheterna och egendomliga vändningarna i argumenteringen”, så kunde det åtminstone räknas den nya tyska privaträttsdoktrinen till godo, att den tagit avstånd från BGB:s “abstrakt dogmatiska system och söker kontakt med det levande livet”.'" Den deduktiva metoden var också “helt övergiven i skandinavisk rättsvetenskap”.""* Enligt af Hällström kunde man säga att Danmark “gått i spetsen”, då redan 0rsteds författarskap präglats av realismen. Av nyare danska författare nämnde af Hällström Jul. Lassen, Henrv Ussing, vars arbeten var “oöverträffade förebilder i fråga om överskådlig systematik och praktiska, reella synpunkter”, och Vinding Kruse. “Framhållas böra också de av Ross förfäktade synpunkterna.” I Norge hade Stang “banat väg för de nya åskådningarna”, och en “utpräglad realism kännetecknar” Knoph. “I Sverige blev Almén vägvisaren” och Undéns skrifter “äro i hög grad förebildliga”. 10^ U)(> 10') 104 af HälUtrihn, Ägarctörbehill, s. 12 t. ocli 14. 105 aj Hällström, Ägaretörbchall, s. 13 1. 106 af Hällström, Ägarclörbchall, s. IS. 107 af Hällström, Ägarcförbcli.Ul, .s. 1 2 not 1 ocb .s. 1 S not 1. 108 af Hälhtröm, Ägarclörbcbåll, s. 13 not I. 109 aj Hällström, Ägarclörbchall, s. 18-20.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=