3 0 9 var vetenskap, var “ensidig og uretherdig”, då varje framställning och tolkning “af en bestaaende Livsvirkelighed i systematisk Sammenhicng har en betydelig videnskahelig Interesse, ganske bortser fra dess store praktiske Betydning”. En rent beskrivande framställning var lika vetenskaplig, antingen det var fråga om ett lands rättsordning eller omdess flora eller fauna, och i båda fallen måste man också undersöka fenomenens orsakssammanhang och i sista hand “de centrnle Love for Fienomenernes Optricden og Udvikling ’. ’* Knud lllums rärtslära i dennes “Lov og Ret " (1945) är svår att placera på axeln realism - idealism, men framställningen har många gemensamma drag med Henry Ussing och de norska realisterna, och den innehåller avståndstaganden från Uppsalaskolans teser samt, mera i förbigående, från den konstruktiva riktningen. “Den addre Retsvidenskab ’ hade enligt författaren kännetecknats av en rättsdogmatik, som byggde på “et Faatal af Grundregler” i motsats til “vor Tids store Forstaaelse af, at Retsregler maa udformes under Hensyntagen til de enkelte Retsforholds sarlige Beskaffenhed”.'*^ En stor del av den nyare kritiken, främst från Uppsalaskolans sida mot traditionella rättsbegrepp, “retter sig imod Forekomsten af Rasonnementer i Begrebsjurisprudensens Stil”, t.ex. den förkastliga metoden att härleda regler om äganderättens innehåll och övergång från äganderättens begrepp. ’'’ lllums ‘realism’ fördunklas något genom den framträdande roll, som ‘folkets rättsmedvetande’ fick i hans rättslära. Denna reminicens av den historiska skolan finns dock också hos vissa norska ‘realister’ (Knoph). Det torde inte vara helt oriktigt att påstå, att lllums arbete är ett tecken på den på 1940talet märkbara ‘metodsynkretismen’, som innebar ett närmande mellan de olika riktningarna. Liksom sina norska kolleger var llltimen övertygad anhängare av rättsvetenskapens aktiva roll i rättsutvecklingen. Visserligen var det en viktig uppgift för rättsvetenskapen att upprätthålla “en hensigtsmarssig Systematik og Begrebsdannelse”, och denna uppgift var också mycket krävande, eftersom rätten hade uppkommit “stykkevis”, och det \'ar därför svårt att erhålla en överblick över den. Den engelska rättslitteraturen bestod huvudsakligen av referat av lagar och domar, men om man ville “tidfylde den Opgave at give praktisk Vejledning for Menneskers Handling, kan man vanskeligt nojes meti en Systematisering af tidligere Retsudsagn, navnlig som de förekommer i Love og Domme”.’ Enligt Ilium hade man under senare tid försökt komma till rätta med problemet om rättsvetenskapens uppgift genom att skilja mellan en rent beskrivande systema94 \ hriisr. F.jcndomsrcttcii 1. s. 189 t. 95 s. 114 1. 96 lUiiifi. .s. 1 77. 97 llltirn. ISl f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=