308 Realisten par excellence i dansk doktrin var Vinding Kruse, innan han i sin senare produktion gick över till en öppet naturrättslig idealism (nedan 1.1.5.)- Det bör dock framhållas, att ‘realism’ och ‘empiri’ var redan på 1910- och 1920talen för (örhtttaren mycket tänjbara begrepp, och att mycket av hans tankegods redan från denna tid kunde betecknas som ‘naturrättsligt’. Vinding Kruse tog i det första bandet av sitt huvudarbete “Ejendomsretten” även ställning till vetenskaperna i allmänhet och till rättsvetenskapens metod och mål i synnerhet. Då dessa betraktelser är ett mellanstadium i författarens utveckling från 1910- till 1940-talet, nöjer jag mig här med ett kort referat av de viktigaste punkterna i hans framställning. Vinding Kruses rättsvetenskap byggde på erfarenheten, som måste insamlas också från de andra samhällsvetenskaperna som nationalekonomin och psykologin. “Den stserkt isolerende Fagdeling i de möderne Videnskaber” hade varit ett hinder för en fördjupad syn på människolivet. ” För att hitta “den rette Aand i Juraens Begreber” måste man även ty sig till ekonomiska betraktelsen Det räckte inte ens med ett samarbete mellan juridik och ekonomi, “men Erfaringerne fra meget forskellige Sider af Menneskelivet maa idetheletaget samles og Lindersoges tiden Fiensyn til de fagvidenskabelige Gramser ”. Därför var också “en sociologisk Metode utilstra^kkelig”, och samtidens “ensidige Fremhtevelse af Mennesket somet Samfundsva:sen’’ var enligt författaren “vildledende og farlig Vinding Kruse ville vidare riva ned skrankorna mellan rättsvetenskapens olika delområden. För att juridiken i framtiden skulle kunna “gore fuld videnskabelig Fyldest’’ måste man gå över till en framställning av “den positive Ret i dennes hele naturlige Aarsagssammenhitng”, d.v.s. ta med även rättens historiska utveckling och även behandla framtidens rätt: “... hvad der er den rigtige Fremtidslosning af et Retssporgsmaal i Dag, er positiv ga?ldende Ret i Morgen”. Det var onaturligt att ha tre skarpt åtskilda områden, rättshistoria, framställningar av gällande rätt och allmän rättslära; för den sistnämndas del hade indelningen lett till “en mserkelig livsfjern Isolering fra hele det levende Retsliv”. Framställningar av den positiva rätten var inte “udelukkende beskrivende”, och då man kom in på tolkningsfrågor m.m., “er det jo i sidste Instans Udfmdelsen af den rigtige Linje i Fremtidens Ret, der er afgjorende”. Dels i sådana fall, “dels hvor Lovene helt svigter, er Sägens Natur eller den rigtige Fremtidsret bestemmende””. Detta var enligt Vinding Kruse den metod, som redan 0rsted hade använt, och denna metod gav också juridiken en större praktisk betydelse.” Uppfattningen på andra vetenskapers håll, att juridiska framställningar av positiv rätt inte 91 Vinditig Krttse, Ejendomsretten 1, s. 9. 92 Vinriiug Kruse, Ejendomsretten E s. 154 och 187. 93 Vinding Kruse. Ejendomsretten 1, 190 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=