306 dels därför, att det var farligt att ställa upp regler som stred mot den allmänna rättskänslan, dels därför att denna känsla “ofte leder i den rigtige Retning’’. Det var också viktigt att företa en jämförande undersökning av olika länders lagstiftning, då lagarna ofta var “affodt af Tidens praktiske Krav”. Särskilt viktigt var det att jämföra rättspraxis i olika länder: “Hos den erfarne praktiske Jurist — Dommeren — vil man kunne vente den bedst udviklede Retsfolelse, netop fordi han til Stadighed sysler med det praktiske Liv.” Visserligen kunde också domaren missta sig, “rent bortset fra, at han ofte vil hindres ... af positive Retsnormer ”, och dessutom hade de flesta domarna “en Tendens til at harmonisere med den gicldende Ret, ialtfald til en vis Grad Rättspraxis hade därför desto större värde, “hvor den bryder mod de h^evdvundne Anskuelser”, och det var ett synnerligen viktigt bevis, om man kunde påvisa, att olika länders domstolar “ — maaske ud fra ganske forskellige Udgangspunkter — kommer til beskegtede Resultater Ussings metoduttalanden är en minst sagt blandad kompott och visar åter, art metodologisk stringens inte var den äldre realismens starka sida. ‘Richtiges Recht’ hänvisar till det nya modefenomenet, Stammlers nynaturrättsliga lära, ‘livets tarv’ och avc^ägningen av olika hänsyn bygger både på 0rsted och intressejurisprudensen, och till slut hittar man den historiska skolans juristrätt, där dock domaren har fått ersätta rättsvetenskapsmannen. En nypa frirätt får man så i påståendet, att traditionsstridig domarrätt är särskilt värdefull. Något tillspetsat kan man säga, att endast den konstruktiva metoden lyser med sin frånvaro.'**' Ussings metodologiska inställning förblev dock inte en ensam svala, utan liknande åsikter användes gärna, då man behandlade i lag oreglerade frågor. I Carl Popp-Madsens skadeståndsrättsliga doktorsavhandling tydde sig författaren till en liknande tankegång. Han ville visserligen behandla sitt ämne, skadestånd för icke-ekonomisk skada, så att “Debatten dragés ned fra de abstrakte Spekulationers luftige SEere, ud fra Studerekammerets endelose pro-et-contra, ned paa Erfaringens solide Grund”. Men på samma sätt som matematiken utgick från vissa axiom, och “vor Forestilling omMenneskelivets dybeste og innerligste Problemer bygger paa Tro og Antagelse, ikke paa Viden”, så måste också rättsvetenskapen ha “Lov til som Udgangspunkt at tage en Idé, hvis Rigtighed synes umiddelbart indlysende, omend den maaske unddrager sig konkret Bevis”. Utgångspunkten var, “at Samhmdet og dens Retsorden er til tor at betordre Menneskets Lkivikling mod hojere og hojere Maal ..., at denne Udvikling kun er mulig, naar Orden og Iryghed tor Livstorelsen hers85 Lfsshig. s. 6 t. 86 Se även lamm. Retsvidenskapen, s. 205.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=