305 valet mellan vetenskaplighet och en aktiv rättsdogmatik, somville påverka rättsutvecklingen, stod Augdahl avgjort på den senates sida. En rent refererande framställning av rätten var endast “et stykke hisrorie”, även om den gick fram till samtiden, endast ‘“råstoffet’ utgångsmaterialet ” för den egentliga rättsdogmatiken, vars innehåll var författarens “utsagn om hvad der efter hans mening er bestående, ‘gjeldende’, rettsregler Trots att dessa uttalanden ofta hade en refererande form, uttryckte de författarens åsikt omvad som var gällande rätt.'^’ — Vid samma tid (1949) hyllade Carl Jacob Arnholm i förordet till “Alminnelig Avtalerett” Fredrik Stang; denne hade präglat Arnholms generation av jurister och “satte tidsskille i den juridiske litteratur”. 1 den äldre realismens hemland, Danmark, blev inledande metodavsnitt sällsyntare i doktorsavhandlingarna, men man kan fortfarande hitta en del uttalanden, som går utöver några banala fraser. Henry Ussing tog i sin skadeståndsrättsliga doktorsavhandling från år 1914 kort ställning till rättsvetenskapens uppgift och metod. Ussing förespråkade en aktiv doktrin. Han ville inte nöja sig med en redogörelse för gällande rätt, utan han ville undersöka, om satsen ‘inget skadestånd utan skuld’ "hor galde". Undersökningen skulle därför “tjene til Kritik af den bestående Retstilstand” och dessutom“soge at yde et Bidrag til Udformning af den gicldende Ret, forsaavidt denne ikke er fastslaaet ved Lov eller bestemt Retspraksis Vid skapandet av de nya reglerna gällde det att att Pinna, “hvad der stemmer med Retherdigheden, med Forholdets Natur, eller ‘richtiges Recht ’, med et möderne Udtryk, og denne Opgave förstaas saaledes, at det giclder at Pmde den Regel, der bedst tjener Livets Tarv, der i det praktiske Liv v4l have den gavnligste Virkning”. Det var inre meningen att bygga upp “en rent ideal Ret, der skulde va.’re den rette for alle Folk efter alle Fider”, utan frågan var: tjener bedst Livet, som det former sig bos os i Nntideti? Enligt Ussing fann man den rätta regeln genom “en indgaaende lagttagelse af lävets Famomener, hvorved man maa soge at fremdrage de forskellige praktiske Hensyn og afveje dem indbyrdes ”. Detta skedde genom“en Samvirken af Folelse og Refleksion, ved en skonsma-'ssig Bedommelse af Enkelttilhclde efter Retsfolelsen og en Provelse af dem i Forstandens Lys”, och undersökningen måste fortsättas, “indtil man naar til en Ov^erensstemmelse mellem Folelse og Forstand”. Eftersomen hänvisning till den egna rättskänslan hade föga slagkraft som argument, måste man “soge en Stötte i andres Retsfolelse”, i sista hand i almindelige Retshevidsthed i Eolker”. Denna folkets allmänna rättskänsla var viktig. ^^Hvad ”84 82 Aug(Lihl, s. 13 t. 83 Ihsing, s. 3. 84 Ihsnig, s. S.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=