3 04 bilden v. Kries’ logik beredd att ge värderingarna en viktig och t.o.m. signiPikativ roll inom der rärtsvetenskapliga tänkandet, även om författarens nävel på värderingarnas Vetenskaplighet’ nog lyser igenom. Genomkritiken av Hagerup och romanismen närmade sig Astriip Hoel Stängs falang, men han stödde ändå angreppet på ‘romerretsstiidiet’ på den (åter) obestridde auktoriteten Schweigaard. Trots att Astriip Hoel ställde sig på den ‘moderna’ realismens sida, var denna riktnings anhängare inte odelat förtjusta över avhandlingen. Under disputationen riktade båda opponenterna, Herman Scheel och Fredrik Stang, somsig bör, kritik mot avhandlingen, men kritiken sköt i sank centrala drag i Astriip Hoels tankegång, även om Stang var klart positivare än Scheel. Båda klandrade doktoranden för art denne hade skrotat ned all objektiv grund för rätten, för “at ville sa.’tte vilkaarlighet i rettens sted”, och i sista hand för det frirättstänkande, som doktoranden själv förnekat i avhandlingen. Båda opponenterna beklagade även, att Astrup Hoel hade nöjt sig med en på logiken baserad kritik av rådande metoder, uran att själv försöka skapa ett positivt grundlag för juridiken. ^ Stang talade dessutom om att Astrup Hoels logiska utredningar kunde förliknas vid verksamheten på en exercisplats, utan att man någonsin fick se den inövade exercisen användas i verkliga förhållanden, och att man av texten hek Schweigaards karakteristik av den logiska vetenskapen i tankarna. Astrup Hoels tvåfrontskrig mot den konstruktiva riktningen och Uppsalaskolan förblev framgångslöst. Hans eventuella önskan om att bli den norska realismens ledande teoretiker kom på skam, och han lyckades aldrig få en professur. Man kan bara ana sig till orsakerna, då, efter det art den första uppmärksamheten hade lagt sig, periodens juridiska litteratur innehåller på sin höjd spridda hänvisningar till avhandlingen. Trots att författaren själv ställde sig i realisternas led, var dessa föga intresserade av hans ‘logiska realism’, vilket han själv väl också hade väntat sig: i en fotnot i avhandlingen nämndes den unge Knophs “nedsarttende” uttalanden om den “hardkokte logikk”.'^'’ Astrup Hoels främsta bidrag var just den ‘hårdkokta logik’, somde äldre realisterna inte brvdde sig om. Man kan liksomSverre Blandhol med fog beteckna Astrup Hoel som en ‘formalist’.’*' Även Per Augdahl kan räknas till de ‘äldre’ realisternas krets, trots att han hade bekantat sia; med den skandinaviska realismen och i svnnerhet Ross’ arbeten. I C* *' 77 Hermtiu Scheel, I fTl 1927, s. 478, Stau^, I lTl 1927, s. 49'' 1.; jfr Asti-up Hoel, s. 6^. 78 Herman Scheel, 1 iTt 1927, s. 484, Stang, l lTt 1927, s. 49“’. 79 Stang, TfR 1927, s. SOI. 80 Astrup Hoel, s. 200 not 1. 81 BLindhol, I 2004, sammanhittandc .s. 16.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=