3 03 Astrup Hoel “en meget vicsentlig feil ved metoden i sig selv”, och han var därför av samma åsikt som Stang hade varit i sin nekrolog över Hagerup. Astrup Hoel kunde inte heller acceptera Uppsalaskolan, som dock Pick en undanskymd roll i hans avhandling och som han egentligen endast tog ställning till, då det gällde frågan omgrunden för rättens giltighet: “Hvor meget jeg end sympatiserer med Hägerströms og Lundstedts aktion mot de metafysiske Viljes - og 'norm-teorier, kan jeg ... ikke acceptere tanken om helt at udeltikke viljesmomentet fra begrepet ‘ga.’ldende ret”’. Astrup Hoel höjde däremot Schweigaard till skyarna på ett t.o.m. i Norge ovanligt panegyriskt sätt. Schweigaard hade inte endast visat “den sunde sans og det praktiske skjon”, som behövdes, utan hans i allmänhet somytlig betraktade artikel över den ryska rättsvetenskapen i Juridisk'Pidsskrift 1834 (del II, s. 1 14117) framhävdes av författaren som Filosofiskt helt banbrytande. Man kunde enligt Astrup Hoel hitta i artikeln “alle de rigtige tanker og principer som den möderne logik har urformer og underbygget: Virkelighetens kontinuitet, incidenssporsmaalets uloselighet, begrepsvidenskabelighetens orkesloshet, overhodet alt hvad der efter möderne grundsA’tninger maa danne utgangspunktet for en rigtig juridisk metode.” Författaren konstaterade “med den storste tilfredshet”, att Schweigaard hade varit en föregångare inte endast till Jhering, utan också till V. Kries. Det var därför desto mera “eiendommelig”, att den konstruktiva riktningen i norsk rättsvetenskap “er framkommet i formav en opposition mot en tidligere, frisindet og indsigtsfuld formulering av netop de rationelle synspunkter”. Nu var det tid att återvända till Schweigaard, inte så att man på alla punkter “skruer utviklingen tilbake” till dennes tid, men genom en “fordomsfri gjennemforelse av beslutningssynspunktet og i det hele den möderne retsmetodes principer”. ^ “Romerretsstudiet er noie förbundet med den aeldre retsmetode”, varför man nu också måste överväga dess värde; redan Schweigaard hade givit uttryck för sin “kjolige holdning til romerretten”. Astrup Hoels rättsteori innehåller både originella och tidstypiska drag. För tiden typisk var naturligtvis den skarpa kritiken av ‘begreppsjurisprudensen’, men det originella var, att kritiken byggde på rent vetenskapsteoretiska grunder, medan den konstruktiva riktningens förmenta oförståelse för praktiska behov degraderades till ett andrarangsargument. Författaren följde såtillvida Uppsalaskolan, att han drog en skarp skillnad mellan bl.a. empiri och värderingar, men i morsats till en del av Uppsalaskolans anhängare var han i enlighet med före7S 73 Astrup HocL s. lOS not 1. 74 Astrup Hod. s. 66 not 1. 73 Astrup HofL s. 203 tt. 76 Astrup Hod, s. 108 ocli s. I00 not 1.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=