3 00 brister, dels “hvorvidt ... den juridiske metode overhodet kayi v^ere ywgen videnskahelig rnetode i den egentlige og gjiengse forstand”. Man hade tidigare försökt anlägga antingen en psykologisk eller en etisk synvinkel vid behandlingen av rättsvetenskapens metodproblem, men utan tillfredsställande resultat. För författaren var logiken den “fundamentale stötte”, och han sade sig bygga sin undersökning på “et eksklusivt logiskfiindamefit" Astrup Hoel fann sitt fundament i den tämligen okände tyske filosofen Johannes von Kries’ verk “Logik. Grundziige einer kritischen und formalen Urteilslehre” (1916).'' Liksomså många juristanhängare till diverse filosofer hyste också Astrup Hoel en blind kolartro på förebildens geni, och enligt honom skulle “det vistnok efterhaanden bli erkjendt at det har lykkes v. Kries her at klarliegge taenkningens sidste og afgjorende elementer kan sägas ha gått i uppfyllelse. Enligt Astrup Hoel bestod tänkandet av “‘domme’, d. V. s. bevissthetsakter hvis resultat kan formuleres i sa.’tninger hvori ‘noget Litsiges om noget”’, och i enlighet med v. Kries’ terminologi indelade han dessa i realdomme, refleksionsdomrne og viirderingsdomme\ Det karakteristiska för en realdom var, “at den gaar ut paa at konstatere noget faktisk eller virkelig, noget stedfundent, tilstedeva^rende eller forventet”. En reflexionsdom “utsiger noget, der, netop uavhicngig av al erfaringsviden, er ufniddelbart og direkte evident”, t.ex. att 2 X 2 = 4. Värderingsdomen befann sig på ett helt annat område, då dennas karakteristiska element var av emotionell natur. “Man kan vistnok uttrykke sig slik, at mens vi med en real- eller refleksionsdom konstaterer noget ved hjiclp av vor forstand, er forholdet her det at vi hedonimer noget ved hjielp av vore folelser.” Värderingsdomen berodde på “en individuel, personlig grundstemning” och fick av denna sin övertygande kraft. Man hade också “meget treffende” kallat värderingsdomen i motsats till de övriga “en alogisk dom ”, då det emotionella elementet hade lett till, “at den i alt vicsentlig er blir udelukket fra den ordinarre logiks arbeidsfelt”.'’’ Enligt författaren byggde “historieforskning og psykologi paa realdommen, matematik og logik paa refleksionsdommen, retsvidenskap og etik paa vurderingsdommen”, men alla dessa tankeformer användes ofta tillsammans i det vetenskapliga arbetet. Historieforskningen använde också värderingsdomar, logiken också realdomar, rättsvetenskapen även real- och reflexionsdomar.'’^ En doms logiska karaktär var också oberoende av den vttre formen. Samma uttalande kunde allt efter sammanhantret tje uttrvck för olika domar. en spådom, som knappast 60 Astrup Hoel, s. 18 t. 61 Stang betecknade, I tR 1027, s. 480, v, Kries som "adxkvansteoriens beromte grundlxgger ”, 62 Astrup Hoel s. 22 och s. 22 not 3. Även Herman Scheel ironiserade, l lR 1027, s. 483, över Astrup Hoels starka tilltro till v. Kries logik. 63 Astrup Hoel, s. 23 H. 64 Astrup Hoel, s, 27,
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=