299 den”. Enligt Asrrup Hoel hade den konstruktiva riktningen sett som sin viktigaste tippgih “at hxvde og opretholde retsvidenskapens karakter av en videnskap" och “at tilstriche likhet med de ovrige videnskaper i henseende til grundsyn, ankeg og pra?g”. Man hade försökt förvandla rättsstoffet til en “begrepsverden”, och hade betraktat begreppen som rent biologiska fenomen, varför riktningen också hade kallats “en ‘naturhistorisk’ retsmetode”. Den realistiska metoden hade endast i ringa grad fått “[s]in teoretiske utformning, ... [m]en i den Lireflekterte praktiske anvendelse har den överalt vtindet terra.'n”. Enligt författaren hade “det inadvendte, idealvidenskabelige grundsyn” alltmera sjunkit i kurs, och man hade börjat betrakta den traditionella behandlingen av juridiska grundbegrepp, som “unyttig, interesselos og utilfredsstillende”. Absolut Fixerade begrepp hade fått vika för “relativitetssynspunkter, hvorved den jtiridiske begrepsbestemmelse helt underordnes de praktiske behov”. Astrtip Hoel nämnde Carl dorp som det enda nordiska namnet i detta sammanhang. Huvudintresset i den realistiska metoden riktade sig mot lösningen av “de individtielle, praktisk betydningsftilde retsopgaver”, och det hade blivit uppenbart, “at den opgave at avgjore hvaci der er ret, er grundforskjellig fra den sedvanlige videnskabelige opgave at Finde hvad der er sajidt". Denna nya uppfattning hade påverkat också de författare, somuttryckligen hade ställt sig på “de officielle principers grund”.^ Astrup Hoel kom med många träffande iakttagelser beträffande striden mellan anhängarna till realismen och den konstruktiva riktningen. Enligt honom var det oklart, vad striden egentligen rörde sig om. Den äldre riktningens anhängare hade varit “titilboielige til at sa'tte sig ind i den möderne retnings krav og behov”, och de hade “misforstaat karakteren og nodvendigheten av det reiste reformarbeide”. Den moderna riktningens jurister hade “paa den anden side ofte yderst mangelftildt pra:cisert hvad der er som i den seldre metode fortjener kritik”. Man hade inte ens kunnat enas om innehållet i termen “hegrepsjtirisprtidens”, med vilken man ibland förstod “den klassiske romanistiske jurisprudens” och ibland “den nyere konstruktive jurisprudens”. Man hade också påstått, “at i virkeligheten al jurisprudens maa vitre ‘begrepsjurisprudens’, eftersom man aldrig kan tindvicre jtiridiske begreper under retstitviklingerne”.''^ Realisterna hade klandrat den äldre metoden för “livsf^ernhet”, “formalisme” osv., men uran någon verkan; “Ti til s\"vende og sidst preller den stadig av mot den arldre metodes vidtniskabelige hovedprincip. Der kan altid indvendes at de forskjellige begrepsundersokelser og begrepsra’sonnementer kan forsvares, om ikke av andre grtinde, saa ialtfald fra et ideelt vidoiskahelig synspunkt.”^' Astrup Hoel ville därför undersöka, dels om den äldre metoden också led av rent vetenskapliga S7 Astrup Hoi'L s. 9-13 och s. 12 not 4. t^Tii Astrup Hocls metod, se även NesLiutI, s. 224 It. 38 Astrup Hoel, s. 13 H. 39 Astrup Hoel, s. 16 t.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=