296 ret ’. Omkonstruktionen inte htnns uppställd i lagen, måste dess riktighet bevisas. Bevisföringen måste ofta bygga på de regler, “som man gjerne igjen vilde tra^kke ut av konstruktionen, og selv om det ikke er tilfa:ldet, kan man under en saadan bevisforelse ikke undgaa at komme ind paa droftelsen av de paa spil visrende interesser og lovens lösning av konflikten mellem disse i lignende sitiia- ” 49 tioner . Även om Overgaards kritik synes i första hand rikta sig mot rent deduktiva konstruktioner i rysk (=“fremmed”) rätt, får metoden som sådan överhuvudtaget ingen förståelse. Det är betecknande för den snabba utvecklingen i Norge, att Overgaards egen metod redan i slutet av 1930-taler ansågs bära “i noen grad praeg av en eldre tid”, det gällde i synnerhet hans åsikt omjuridikens uppgift att endast tolka lagreglerna, medan skapandet av ny rätt enligt honom hörde till lagstiftaren, inte till domaren eller rättsvetenskapsmannen.^" Denna inställning stod naturligrv'is i strid med grundtanken i Stängs och i synnerhet Knophs metod. Overgaard försökte i sin skadeståndsrätt (1942) dra upp en ny frontlinje mellan den äldre realismen och frirättsriktnin^en. “Interesseaw'einin^en os lovgivningspolitiske betraktninger” kunde lätt gå till överdrift, så att man glömde lagstiftningens betydelse “somdet feste grunnlag” för “all fremstilling av gjeldende rett ”. Önskan om att komma till “en efter dommerens skjonn retferdig avgjorelse i det konkrete tilfelle” hade inte avgörande ben^delse i annan riktning. “Orsted og Schweigaard har forst og fremst ^ren av å ha bygget vår rettsvitenskap på dette grunnlag som den ‘frie rettsla^re’ hittil ikke har kunnet rokke. ” Inte heller “fordypelsen i ‘de reale grunner ” för rättsreglerna, “så fortjenstfull den enn kan v^ere”, fick leda till en “underminering” av de av lagstiftaren fastställda generella rättsreglerna. Rättsvetenskapen fick inte heller nöja sig med att undersöka tendenser i rättspraxis, “men forst og fremst prove omdommene stemmer overens med den rette förståelse av lovenFramhävandet av 0rsted och Schweigaard, denna gång som förkämpar för rättspositivismen, visar att detta auktoritetsargument var gångbart ännu på 1940-talet. Även den gamle Platoti deltog år 1915 i kören av den konstruktiva metodens kritiker. Den tyska frirättsskolan, vars lära visserligen enligt Platou ledde till ren anarki, kunde enligt honom dock ses som en reaktion mot ensidigheten i t\'sk rättsvetenskap, där man strävade till att avgöra uppkomna frågor genom en rent formell logisk konstruktion, ofta förbunden med en strikt bokstavstolkning. Platou nämnde med gillande Jherings uppgörelse med begreppsjurisprudensen, och han ansåg der bero på en missuppfattning, då man i Tyskland påstod, att 49 Oi'ergaard, s. 8. 50 Atnundsen 1. s. 97 t 51 Overgaard, Erstatningsrctt. torord.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=