294 ning”. Detta var dock inte någonting nytt, utan hade på privaträttens område följts redan av “den romerske Pra:tor og Keisertidens Retslaerde”. Det var oberättigat, då Stang såg dessa nya riktningar som tecken på en särskild social eller sociologisk rättsforskning. “Den Erkjendelse, at Retten er et ‘socialt’ Produkt ... er meget gammel ”, och den var “den drivende Agens i den romerske Retsvidenskab”; Stang medgav själv, att samma tanke också legat till grund för 0rsteds forskning.^" Stängs beteckning ‘sociologisk” eller ‘social” rättsvetenskap dög ej heller åt Hagerup. Sociologin hade genom Auguste Comte och Herbert Spencer blivit en modevetenskap, men den sociologiska rättstorskningen i den positiva Filosofins anda sysslade med att finna de allmänna lagar, som bestämde förhållandet mellan vissa samfundsförhållanden eller kulturnivåer och vissa rättsregler. Uttrycket ‘social” var heller inte lämpligt som benämning på en rättsvetenskapi ig metod. Visserligen hade “den sociale Solidaritet og Samföndets Krav til Individet”” på senare tid fått allt större betydelse, men denna “Tendens er vtesentlig af lovgivningspolitisk Natur og gjor sig derfor mere gja^ldende for Retsudviklingen end for Kcisvidenskahens Udvikling ...””. Hagerups slutomdöme var förkrossande: “Lader saaledes Forhs almindelige metodologiske Retragtninger adskillig tilbage at onske i Henseende til fuld Oplysning om de metodologiske Veie, han vil anvise Formueretsforskningen, bliver Klarheden egentlig ikke storre, naar man soger at gjore sig Rede for, hvilken Metode Fort. har fulgt i sit Arbeide, og navnlig er det ikke let at se, hvori de vaesentlig nye Linjer skillde bestaa” Grundrväg var däremot entusiastisk beträffande Stängs framtidsvision: kapitlet om rättsvetenskapens un^eckling slutade “med en mesterlig fremstillet Udsigt over Retsvidenskabens ‘Fremtidslinjer”. Rammende udtrykker Stang den Enkeltes Opgave under den sociale Retsopfattelses Forerskab, hvor man er stiller overfor et Liendelig stort og spredt Materiale Grundrväg var dock mera rv^eksam, då det gällde Stängs användande av metoden. Stang hyllade “det iitilitaristiske Princip”, och han var böjd att alltid söka “Retsreglernes Begrundelse i deres Evne til at tjene det praktiske Livs Formaaf”, men han var “maaske noget for tilbojelig til at hylde en umiddelbar Nyttesltere”” och riskerade därför att förbise “de ‘hojere” Hensyn til den almindelige Sikkerhed i Retsanvendelsen, som en Efterlevelse af Principerne frembyder”’."*”^ Grundrvig kunde också påpeka, “at Stang her har ladet de ‘retspolitiske” Grunde lobe af med sig””.^*' 43 42 Hagerup, I tTl 1912, 4,^ Hagerup, 1912, 44 Grutidtvig, NRt 1912, s. 2,LL 45 Gruneitvig, NRt 1912, s. 229. 46 Grutidtvig, NRt 1912, s. 240. 182 och 184. 185 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=