2 93 ‘gammal skåpmat’. Oen historiska skolans Volksgeist-lära fördömdes, men ‘romantikens blåa blomma' visade sig vara ett seglivat ogräs, då Stang själv talade omatt lagstiftningen byggde på “samfundets retsbevissthet”. Rätten somen kamp mellan olika intressen i samhället hade varit allmängods sedan Jherings intressejurisprudens, liksom tanken på att skilja mellan rättens statiska och dynamiska sida. Påståendet omden nya riktningen som en syntes mellan naturrättens tes och den historiska skolans antites var långt ifrån ny, och denna tanke lyser igenomäven i Hagerups ofta nämnda artikel i I fR 1888 (se del III, s. 218 ff.). De återkommande hänvisningarna till 0rsted i snart sagt alla sammanhang (del III, s. 217 f., 246 f. osv.) hade på Stängs tid börjat närma sig det parodiska.'" Medan Hagerup var i stort sett enig med Stang beträffande den konstruktiva riktningen, ansåg han Stängs framtidsvision vara “[mjindre tilfredsstillende”, lida av “adskillig Uklarhed” och vila “ialfald tildels paa en mangelfuld Vurdering af historiske Forhold ”. F4agerups kritik koncentrerade sig på att påvisa, att det som Stang betecknade som nytt och en framtidsvision i själva verket hade mycket gamla anor. Den rättshistoriska forskningen hade “i mere end en Menneskealder ” intresserat sig för rättsreglernas “reale Virksomhed” och försökt tränga “frem bag Institutionerne til selve Retslivet”. I rättsdogmatiken “viser den storre realistiske Sans sig i mere vaagen Agrpaagivenhed ligeoverfor Retslivets Behov”, men denna riktningvar inte ny, utan “rv^ertom ligesaa gammel somal sand Retsvidenskab ”. 1 denna fråga hade de romerska juristerna fungerat som senare tiders läromästare, och också Stang kunde “tiden Skade ... have benyttet disse Lxremestre mere, end han synes have gjort”." Failigt Fåagerup hade först 17()0-talets och det tidiga 1800-talets rättsvetenskap förlorat insikten om rättens praktiska ändamål. Naturrätten “fjernede Retsvidenskaben fra Livet” och krävde allmängiltighet för sina resultat, medan den historiska skolan gick till den andra ytterligheten genom påståendet, att den positiva rätten var ndtomniende og levner ingen Plads for en fri förnuftmxssig Retsframbringelse genom Teori og Praxis”. Mor denna snäva uppfattning ombl.a. rättsvetenskapens uppgift hade man dock med fog opponerat sig under senare tid. “En Retsforskning, som tager Sigte paa Livets reale Krav, kan selvfolgelig ikke blive staaende ved en rent logisk Udnyttelse af det positive Retsstof.” Det var en naturlig uppgift för doktrinen att upptäcka brister i rätten och visa, hur dessa kunde avhjälpas, och i detta avseende ställde sig den nyare rättsvetenskapen “i afgjort Opposition til den historiske Skoles kvietistiske Retsopfat40 Orsteds lictvdclsc som törchild i 1 OOO-talets danska ocli norska rättsvetenskap, se även A/irlhilscii. Ivettsvitenskap, s. 118 h 41 Hugrnt/), 1 nt 1912, s. 181 I.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=