29 1 det andet skal anvendes”; dvs. praxis Pick “Stene tor Brod”." personifierades inte, men Realisme” hade räddat honom från ytterligheterna, “fra den abstrakte dogmatiske saavelsom den individtialistiske Tendens”. Stan» var enli»t Vindin» Kruse O O O medveten om behovet av allmänna grundprinciper, som hjälpte praktikerna att följa “Livets Retning”, vilken å andra sidan “kun kan Pmdes gennemen indgaaende Kundskab til det praktiske Liv og dets Krav”.'’* Redan i denna recension finner man Vinding Kruses rättsvetenskapliga programi ett nötskal: en på rättsprinciper och samhällsbetraktelser vilande ‘realism’, vars uppgift var att vägleda praxis (se nedan). Denna ytterlighet adressaten Carl Torp är uppenbar. Stängs “sunde fröts sitt beröm av den konstruktiva riktningen stannade Stang inte vid detta år 191 1, utan han unecklade sin rättsvetenskapliga metod under rubriken “Fremtidslinjer”; avsnittet började med det programmatiska filtropet: “Den historiske skole har gjort sit arbeide og nye opgaver venter.” Den historiska skolans begränsning var enligt Stang lätt att se: “Hclc dens ophitning var ideologisk. For den \ar retteii et utslag av tanke og droni, ikke av itandling eller vilje eller kamp. Ikke Ira lolkelivets brytninger eller Ira den enkeltes arbeide og kampe er det, Savigny og hans skole utlcder retten. Han forer dens ophav tilbake til en rolig og klar, evig harmonisk og altid like venlig smilende kilde — der \'olksgeist. l')et var deres romantiks blaa blomst. / For Savignv og hans skole levet retten i bokerne — i love og i kerde verker; i livet sel v sokte de den ikke. Det bör märkas, art Stängs ‘historiska skola’ också omfattade hela cien tyska romanistiska rättsvetenskapen fram till och med Windscheici och att kritiken därför indirekt träffade den tidigare i betydligt positivare ordalag framställda konstruktiva riktningen. Också detta avsnitt började med en utförlig kritik av tidigare metoder. Författaren gick därefter över till sin framtidsvision: “Nye opfatninger rykker frem, og de kommer samtidig fra mange kanter. Alle nutidens interesser og synsmaater forer ind paa en anden vei ... Retten lever ikke bare i boker - ikke engang i love - men i samfundets liv, i dets arbeide, i dets kampe og i dets gkvder. Mellem lovene og retslivet er der ofte en \xldig kloft. ... Loven er ikke hare et utslag av samfundets retsbevissthet; den vender sig ogsaa mot .samfundet og förlänger ar beherske det. ... l.ovene lover, et andet sporsmaal er det, hvad samfundene bolder. ... Nu gaar veien fra bokerne til livet. Retshistorien er förrest paa veien. ... l^en peker dervetf paa den evige förbindelse mellem retten og livet. Den bryter vei for en opfatning a\' retten, .som ikke er ideologisk, men materialistisk, social, l^ogmatiken maa folge efter. Skal man gi et helt billede av den gjiuldende ret, maa man fremstille den ikke hare i dens logiske sammenhicng eller i den bistoriske tilblivelse, men ogsaa i den soKruse, L'fll U)12 IL .s. SO. .M Kmse, L!tl\ 1I 2 B, s. SO f. .^S Shin^, s. I.^S.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=