290 konstruktiva riktningen med tystnad och talade om att törhtttaren visade “en noget tor vidt dreven Skeptisisme overtor det, man med et godt gammelt Ord kalder Begrebsjurisprtidensen”. Det var och förblev enligt Grundnåg “nu engang en Opgave ior N idenskaben ar sammeniatte til F.nheder, hvad der ‘naturlig’ horer sammen. Stang synes imidlertid tilbojelig til at mene, at ‘Begreberne’ alenc er terniinologiske Hjivlpemidler og dertor at anse sig selv tor stivera'ii m. H. t. til de ‘Begreber’, Ijan vil gjore Briig at. ... En saa vidt dresen ‘Begrebstrathed’ turde dog selv tor en möderne Realjurist vare tor meget at det Gode. Ikke blot tremmer det i hoj Grad den Lethed, hvormed \'idenskaben lader sig benytte, naar Fortatterne kan enes omat betjene sig at de su)>nne Begrebsbestemmelser, men navnlig er det at den allerstorste Benxlning tor V'idenskaben selv, at der gives de torskjellige ‘Begreber’, den opererer med, den rette Bestemmelse. Kun naar Begrebet er dannet om en real Karne og sammentatter, hvad der naturlig, d: efter de bestemmende Retshensyiu horer sammen og alene dette, bor der gives det Borgerret i Videnskaben. Vdkaarlige Begrebsdannelser gor unagtelig Opgaven lettere tor Producenten, men de gor .sandelig Videnskaben ‘.svarer’ tor alle Andre. Trots att ‘begreppsjurisprudensen’ enligt Grundtvig var “et godt Ordvisade han samma förståelse för konstruktioner somde tidiga ‘realisterna Ernst Moller och Hans Munch-Petersen (del III, s. 247 ff). Grundtvig konstaterade vidare, att när Stang uppfattade “Begreber som en blot og bar Nomenclatur", så var detta en “Koncession til ‘Nytten’ eller maaske nsermere beset: Mageligheden”. Sådana “Bekvemmeligheder” var dock endast “en ojeblikkelig Hjaelp, der ikke bidrager reelt til at lose noget Tvivlssporgsmaal, men blot tjener til at tilslore Vanskelighederne og elter Omstsndighederne gore Arbeidet sva?rere lor Andre, der soger dybere til Bunds i Problemerne Inte heller Vinding Kruse nämnde i sin recension Stängs åsikter omden konstruktiva riktningen. Trots recensionens omlång är uttalandena om Stängs metod både korta och ytliga, och de består i hög grad av ett liknande verbalt fVrverkeri, som också Stang ibland hängav sig åt. Stängs metod Iramställs som en gyllene medelväg mellan rvå ytterligheter. Den ena ytterligheten var “en abstrakt dogmatisk Undersogelse’’ med “en Rickke almindelig holdte Betragtninger og Grundsa;tninger, hvis reelle Varrdi er meget ringe eller slet ingen”; i Danmark hade Andreas Aagesen använt sig av denna metod. Den andra ytterligheten var, att man “oploser alle tidligere faste Grimdsietninger og Begreber” och, i stället lör att “tage arbejdet op for at fmde nye, rigtigere Grundsictninger lortaber sig i den Grad i Betragtninger over alle Synspunkters Relativitet”, att undersökningen blev rent negativ och slutade med att hänvisa praktikern “til efter et konkret Skon i de enkelte Tilhelde at anvende snart det ene, snart det andet af de forskellige Principer, tiden dog mermere at angive, hvoniaar det ene og hvornaar .V Grundtvig, NRt .s. 32 Grundtvig, NRt 1912, ,s. 239. f. 9 '>'7
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=