289 Borta var också karakteristiken av Hagerups arbeten som‘‘en glimrende anvendelse” av den konstruktiva metoden, men de fick dock det erkännandet, att de hade verkat “befruktende både på rettspraksis og teori” och hade fört “diskusjonen inn på nye veier og stillet nye krav til klarhet i begrepsbestemmelser og stringens i argumentasjonen”. A andra sidan hade Hagerup enligt Stang varit mera intresserad av översikter än av “de mange praktiske enkeltheter”, och hans arbeten “motte derfor ohe kritikk fra praktisk hold — de gav ikke tilstrekkelig veiledning ved lösningen av konkrete opgaver”.*'* i I fK 1888 hade strukits. 1“ Stang tog alltså först i den tredje upplagan uttryckligen ställning mot den konstruktiva riktningen, medan den ursprungliga texten med undantag av det ovan citerade tillägget ännu var så gott som ordagrant återgiven i den andra upplagan av år 1921.’’ Stang har dock själv bidragit till den oriktiga bilden av sig som en tidig motståndare till den konstruktiva riktningen genom uppgifterna i “Mine juridiske arbeider” (1935; tryckt i TfR 1942). Såsom Gagnér har framhållit, försökte Stang i denna artikel framställa Hagerups kritik i TfR 1912 som en reaktion mot angreppet på den konstruktiva riktningen och romanismen. Stang konstaterade nämligen, art den första upplagan av “Innledning til formueretten “måtte loles som et stridsskrilt. L')en stilte sig mot en overdrevelse av den konstruktive metode som da hadde beg\'nt å gjore sig gjeldende i Norge, delvis også i Danmark. Og den stilte seg mot den romanisme som var beg)'nt å ta makten i Norge, og som lenge hadde hatt grohunn i Sverige. 1 motsetning til en overdreven konstruktiv betoning og i motsetning til romanismen var det en praktisk-realistisk rettslorskning med uttalt sosialt mål jeg hevdet.”'” Stängs påstående innehöll ett korn av sanning, då han år 1911 hade klandrat den konstruktiva riktningens överdrifter. Han förteg dock helt det samtidigt framförda och helt dominerande berömmet av riktningen; först i upplagan av år 1935 var hans inställning övervägande kritisk. Medan det var helt naturligt att med tiden skärpa kritiken av den i nordisk doktrin alltmera förkastade konstruktiva metoden, var det visserligen mänskligt sett förståeligt, men inte helt vetenskapligt korrekt att senare antedatera denna kritik med ett par årtionden. Man bör dock komma ihåg, att Stang år 1911 visserligen i ord berömde den konstruktiva riktningen, men i gärning tog avstånd från denna; någonting som Hagerup ansåg vara en bristande förmåga till konstruktioner. I sin recension i NRt 1912 förbigick L.udvig August Grundtvig Stängs uttryckliga berömav den 27 Stting'. s. 1 S6 noi 28 Sra>ig \ s. 14‘). 29 Sc s. 138 rt. t)ch åven I fit 1927, 30 rnt 1942, 487 f. 3,1 och 33; .sc även (nigncT, I'llt 1999, s. 336 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=