287 nödvändigt samband mellan historisk och konstruktiv metod, enligt Hagerup den konstruktiva metoden “en torstaaelsesfuld Vurdering hos” Stang, vars beröm av riktningen citerades.'^ Hagerup Pick dock Stängs böjelse tör den konstruktiva metoden att framstå som en obesvarad kärlek: nogen fremtrsdende konstruktiv Evne kan Forf. neppe tilkjendes; og hans Bem:erkninger om konstruktive Problemer er ofte paahildencie svage”.'’ I övrigt Pick Hur är det då möjligt, att å ena sidan Sten Gagnér, å den andra bl.a. Jörgen Dalberg-Larsen och Jens Evald bar så helt olika tolkat Stängs inställning till den konstruktiva riktningen år 1911? Förklaringen torde vara, att Dalberg-Larsen och Evald visserligen har talat omStängs åsikter år 1911 men använt sig av den tredje upplagan av dennes arbete från år 1935.'" I denna upplaga kritiserades den konstruktiva riktningen i betydligt skarpare ordalag, medan berömmet hade dämpats. Redan i den ofullbordade andra upplagan (1921) redogjorde Stang närmare för vad han betraktade som missbruk av den konstruktiva metoden: “Da cii begrcpshcstc-ninielsc maa vxre likesaa anvcndclig paa sjclden torckommendc hvnonicner som paa almindelig torekommende, tvinges den konstruktive retsvitenskap ind paa detaljiindersokelser, som olte har liten iimiddelbar praktisk betydning. I')ens arbeidsmetoele hiar derved lettelig noget livsfjernt o\ er sig. Saken er da ogsaa den, at det ikke er liele rettens vtesen, den konstruktive retsvitenskap gir; den maa utfy ldes gjennemen historisk og sociologisk opfatning av retsstolfet. I den tredje upplagan ströks det positiva omdömet i inledningsorden till avsnittet omden konstruktiva riktningen; Stang talade nu bara om, att riktningen var “en utlöper av den tvske historiske skole och Pikk sitt sterpreg av det dogmatiske romerrettsstudium i dets siste, avsluttende periode”." Det därpå följande berömmet innehåller också påståenden om metodens ensidighet: “Det cr iimulig å gi nogen virkelig dePmisjon av den konstruktive metode. Oen st;tr nemlig ikke i motsetning till andre rettsvidenskapelige metoder, den er bare en overbetoning av en enkelt og nodvendig metode. Det somsierkjenner den konstruktive skole er at den legger en hovedvekt på systematikk, begrepsdannelse og begrepsbestemmelse. Hn videnskap kan imidlertid ikke tenkes uten systematikk, heller ikke kan nogen videnskap undvivre begreper og begrepsanalyse. Det som er sierkjennet tor den konstruktive retning er altså ikke at den beskjeftiger sig med systematikk og begrepsanah’.se. Sicrkjennet tor den er at den blir så optatt av denne opgave at den torsommer andre. ’>21 "23 1'’ rnt l‘)12, s. 179. 18 1 IK 1912, s. 181. 19 Hiigi'/np, I tR 1912, s. 188. 20 Sc Dulherp^-Larsen, s. ,^79 not 27; F.vald, s. 69 not 34. 21 Stang~, s. 139 t.; sc även tiagner, 1 tR 1999, s. .340. 22 Stang', s. 1 36. 2.3 Stang'', s. 1 57.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=