286 Den konstruktiva riktningens metod hade enligt Stang betydelse tör både rättssystemets uppbyggnad och behandlingen av enskilda problem; “Cijenneni dette arbeide uninder man av de specielle retssa’tninger stadig nye almindelige, idet man litt eher litt formaar i den enkelte forekomst at se uttr\’kket for en almindelig lov. ... Den konstruktive retning, det sidste htmdredaars retsvidenskap har fiilgt, har ikke alene skapt (eller iirviklet) de almindelige dele av retssystemet, men har ogsaa medfört, at de specielle avsnit har faat en fastere holdning og en storre klarhet end for. Ogsaa tidligere maatte man i de speciele avsnit operere med visse almene begreper, som kontrakt, besiddelse eller fuldmakt, men man gjorde sig ikke klart rede for disse begrepers indhold og for deres almene betydning. Det er nutidens retsvidenskap, som forst har tat dem op til behandling. Og ders ed har det vist sig, at jcldre tiders forfattere ikke altid forbandt nogen helt klar tanke med dem eller altid anvendte dem i samme betydning.”'" Också slutomdömet var odelat positivt: “Det er en selvfolge, ar den konsrruktive metode er like anvendelig paa alle rettens omraader; den er ikke bundet til privatretten, men der har den hittil faat sin rikeste urväkling. Man hade även i Norden förstått att använda sig av metoden: “Ogsaa i Orsteds skriker findes tilknytninger til den konstruktive retning. I norsk literatur er der ister Hagerup, som har bragt den til anvendelse og anerkjendelse”; Stang hänvisade också till Hagerups “aandkilde fremstilling” i inledningsartikeln i TfR 1888.'^ Hagerups formueretslige arbeider utmerker sig, likesom hans ovrige verker, ved en glimrende anvendelse av den konstruktive retsvidenskaps metode. Jämförd med berömmet var Stängs kritik modest: “Den konstruktive retsvitenskap har imidlertid ogsaa sine farer. Den frister til at utlede den enkelte retsregel av et almindelig princip, i steden fot omsendt at utlede principet a\' de enkelte givne retsregler. Mange nyere forfattere har ligget under for denne fristelse og har ders ed vakt den forestilling, at den konstruktive retsvidenskap er en förnyelse av naturrettens aprioriske metode. Dette^mlder ikke yyietodeii selv, yyieyi kt/yy yyyishrukeyie av deyi " (kurs. här)."’ Denna kritik, som dessutom i huvudsak begränsades till den konstruktiva metodens överdrifter och missbruk, är i verkligheten betydligt mildare än Hagerups egen kritik av den konstruktiva riktningen år 1888 (del 111, s. 220 (f). Det är därför naturligt, att Hagerup i sin kritiska recension i TfR 1912 inte hade något att anmärka på Stängs (ramställning av den konstruktiva riktningen; den historiska framställningen av rättsvetenskapen var “i det store og hele ... objektiv og oplysende’, och den främsta anmärkningen gällde Stängs framställning av “den ‘historisk-konstruktive’ metode” i n'sk vetenskap, som omdet fanns ett "1^ 12 Stayjg, s. 134 f.; se även Gagyiér, I flt 1999, s. 3.^9 t. 13 Stayyg, s. 133; se även Gagy/ér. FfR 1999, s. 341. 14 Stayyg, s. 133 not 47; se även Gagvér, TfTl 1999, s. .MO. 13 Stayyg, s. 1.32; se även Gagyyér, 1 IK 1999, s. 341. 16 Stayyg, s. 134; .se även Gagyyér, l lK 1999, s. 340.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=