28 1 mäki, av Alanen, Brusiin, Caselius, Heikonen och Honkasalo; ingen av dessa artiklar hade någonting med advokawerksamheten att göra. Bilden av den krigstida “Delensor legis” är liknande de övriga tidskrihernas: årgången 1940 präglas av losterländskt patos, medan man helst ville glömma verkligheten år 1945. Den förstnämnda årgången innehåller bl.a. en deklaration av tidskriftens huvudredaktör Bruno A. Salmiala “Rauha-vääryys- väkivalta” (Fred-orätt-våld, s. 67-69), en kort artikel “Våldsfredens påföljder vidkommande särskilda advokatförbundets medlemmar och ciärav påkallade åtgärder” (s. 70-72), under den finskspråkiga rubriken “Isänmaan puolesta” (För fosterlandet, s. 100-103) nekrologer över (yra stupade advokater och ett tvåspråkigt upprop till “Ärade medlemav Finlands Advokatförbund” att med alla medel hjälpa “de från de avträdda områdena avflyttade advokaterna” (s. 104 f). I årgången 1945 är det enda tecknet på kriget en finskspråkig artikel ‘Krigsfångars straffrättsliga ställning’ (s. 13-26). “Defensor legis” bevarade sin tvåspråkighet genom hela perioden. Av de 24 artiklarna i årgången 1949 är fyra artiklar svenskspråkiga och en skriven på norska, i årgången 1950 hittar man sex svenskspråkiga och en dansk av sammanlagt 27 artiklar. Av artikelförfattarna hade en betydande del doktorerat. 1 årgången 1949 medverkade Kivimäki, Rautiala, Salmiala, Haataja, Palme, Heikonen, Fauno Flllilä, Hakulinen, Caselius och Salovaara, i följande årgång Caselius, Hakulinen, Suontausta, Tauno Ellilä, Godenhielm, Kivimäki, Palme, Salmiala och Heikonen; det var i stort sett samma rättsvetenskapsmän, somskrev bidrag. Argången 1949 hade, förutom rättsfallsavdelningen, 411, årgången 1950 492 sidor. G.\A. Lekmannajiiridik, formulärböcker m.m. Alarik Hemberg gav år 1922 ur en “Rättshandbok” (XXXI + 605 s. inkl. reg.; 8:o). Boken, somenligt förordet var skriven “med speciell hänsyn till affärslivets behov”, väckte kritik" och syns inte ha fått större spridning. Boken behandlade hela civilrätten (allmänna läror, äktenskapsrätt, kvarlåtenskapsrätt, sakrätt och obligationsrätt) samt den speciella privaträtten och civilprocessrätten. Esko Hakkilas “Asiakirjakaavoja seliryksineen” (Dokumentformulär med förklaringar; 1928; 6. förnyade uppl. av Heikki Simola 1960; 775 s. inkl. reg.; 8:o) blev standardverket på området och användes, förutomav lekmän, även av advokater och andra praktiskt verksamma jurister länge ännu under senare delen av 1900-talet. En svenskspråkig formulärsamling utgavs av Per Lindberg år 1937, “Rättshjälpen. Formulärbok för var man” (VII + 707 s. inkl. reg.; 8:o). 215 SS-6S; polemik; Hemberg, s. 12.d28, Carlsons svar, s. 129, 214 Se recension av B. C. Carlson, IF 1 1923, 1 lemberg, s. 2S() och Carlson, s. 230. 213 1’ositiv recension i jFI 1937, s. ,C^0 1. (F.rik al Hällström).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=