280 Efter kriget började LM anpassa sig till de nya politiska förhållandena, och man publicerade ett par utpräglat neutrala artiklar omSovjetunionens rättsförhållanden (1946, s. 49-56; 1947, s. 351-357). Även de inrikespolitiska styrkeförhållandena hade förändrats, och detta fick juristkåren att försvara status quo. Äganderättens skydd var dock uppenbarligen viktigare än demokratin. Äganderättens grundlagsskydd användes som ett vapen bl.a. mot planerna på att ge arbetarna en moderat rätt till medverkan i företagen genoms.k. produktionskommitteer. Man krävde ett försvårat grundlagsstiftningförfarande vid antagandet av den nya lagen, eftersomdet fanns risk för att bestämmanderätten i företagen, om inte juridiskt, så dock i praktiken kunde gå över till produktionskommittéDen tidvis häftiga debatten fördes mellan i stort sett likasinnade. Det radikalaste uttalandet var Veli Merikoskis påstående, att egendomen ändå inte kunde anses åtnjuta ett starkare grundlagsskvdd än liv, ära och personlig frihet. Den t\'åspråkiga tidskriften “Defensor legis" grundades år 1920 som “Organ för Finlands advokatförbund”. Förbundet hade grundats i mars 1919, och man hade startat en insamling för att möjliggöra utgivandet av en tidskrift. I programförklaringen “Till läsaren” i DL:s första nummer framhöll redaktionen, att tidskriftens främsta uppgift var att “klargöra ben^delsen av advokatens höga och ansvarsfulla kall”, men att även “de praktiska sidorna af advokatverksamheten skola blifva föremål för synnerlig uppmärksamhet från Defensor legis sida”. Tidskriftens redaktion kännetecknades under den här behandlade perioden av en stor kontinuitet. Bruno A. Sundström/Salmiala var hela tiden huvudredaktör och T. M. Kivimäki medlem av tremannaredaktionsutskottet. Tidskriftens första årgång innehöll talrika rättsfall, inte enbart från Högsta domstolen, utan även från hovrätterna, rådstuvurätterna och utlandet. DL:s funktion som medlemsblad märktes närmast i medlemsförteckningar samt notiser om utnämningar och förordnanden. Den första årgången omfattade 363 sidor, medan rättsfallen publicerades med separat paginering. Artikelmaterialet var redan i början omfattande. Medan DL:s artikelinnehåll senare inte i högre grad skilde sig från innehållet i LM eller JFT, är de första årgångarnas utbud präglat av tidskriftens ändamål, och författarna var vanligen advokater. Av de svenskspråkiga artiklarna i den första årgången kan man nämna “Vilka resekostnader får advokaten påföra sin huvudman?” (DL 1920, s. 183-185), “Omsamhållets plikt att anskaffa advokat åt åtalad” (1920, s. 198-202) och “Bidrag till belysande av frågan om advokarverksamhetens etik” (s. 235-250 och 279-298). Knappt två decennier senare är bilden helt förändrad. I den sista fredstida årgången 1938 hittar man artiklar, förutom naturligtvis av Salmiala och av Kivi212 erna. 213 212 Kaini, LM 1946, s. 169 L 213 Merihoski. LM 1947, s. 204 L
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=