279 tionen förblev dock ett undantag. Är 1945 ville man i de finländska tidskrifterna glömma kriget, då ju Finland hörde till den förlorande sidan, och framtiden var dyster och oviss. De finländska rättsvetenskapsmännen fortsatte på den linje, som man anammat sedan självständighetens början år 1917: otrevliga politiska fakta med juridiska komplikationer ignorerades helt (se III 3.1.). Denna linje dominerade även i JFT, och tidskriftens innehåll år 1945 kan bäst karakteriseras genom att som exempel nämna justitierådet Gunnar Nyberghs artikel “Omfrestetid vid hästköp” enligt 1734 års lag (1945, s. 190-202). Allan Serlachius var huvudredaktör för “Lakimies” till år 1917, då han efterträddes av redaktionssekreteraren Frans Oskar Liliiis. Liliiis avgick år 1922, och därefter var Allan Serlachius ånyo huvudredaktör till sin död år 1935. Efterträdaren justitierådet Kustavi Kaila innehade tjänsten åren 1936-1944 och Aarne Rekola var huvudredaktör åren 1944-1950. År 1943 fick LMen särskild redaktör för litteraturavdelningen. Veli Merikoski avgick dock efter ett år, och Fauno Ellilä skötte omavdelningen från och med år 1944. Innehållsmässigt skilde sig LM inte från JFT; rättshistoriska artiklar var dock betydligt sällsyntare. Medan JF F hade en klart nordisk profil, var LMlänge, förutomrent finskspråkig, även finsknationell. Fram till 1940-talet fanns det endast två recensioner av ett nordiskt arbete i LM (1929 och 1938). Ärgången 1911 av LM hade 308 sidor, tio år senare var sidantalet 312. Med tiden blev dock LMmera omfångsrik än JFT: den visserligen ovanligt digra årgången 1939 innehöll 720 sidor och årgången 1950 952 sidor.’" Andra världskriget påverkade även LM i förvånande ringa grad. Tidskriften utkom regelbundet och led varken av brist på författare eller på papper. Även innehållsmässigt var kriget föga märkbart, och huvuddelen av artiklarna bestod av traditionell privaträttslig tolkningsjuridik. I enlighet med den konstruktiva riktningens metodkrav saknades samhällspolitiska ställningstaganden, eller man kan endast läsa sådana mellan raderna. I 1940 års årgång efter vinterkriget hittar man dock exempel på sådana idealistiska och fosterländska tongångar, som var vanliga i de övriga nordiska ländernas tidskrifter år 1945. Årgången innehåller även en förteckning över 27 stupade jurister. I 1945 års årgång är ‘normaliteten’ i LM lika påfallande som i JFT. Det enda tecknet på världskriget är en översättning av ett av Frede Castberg i Helsingfors i oktober 1945 hållet föredrag om “rettsopgoret” i Norge (1945, s. 412-419). Det enda tecknet på en ny tid är den stora andelen nordisk litteratur i recensionerna, medan tyska arbeten saknas helt. 64 tv. 21 1 t^ni l .ikiniic.s' .skeden, se närni.ire jiililajiilk.iisii l‘)48.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=