278 bestod av en bilaga “Till Juridiska Föreningens i Finland temtioårstest den 5 oktober 1912”, för att däreher åter sjunka till under 400 sidor. På 1930-talet ökade åter årgångarnas omlång, årgången 1939 hade t.o.m. 618 sidor, och vid periodens slut hade årgången 1950 407 sidor. JFT:s upplaga var betydande: år 1900 var upplagan 700, 1929 1.200 och i början av 1960-talet 1.300 exemplar, vilket kan förklaras med att varje föreningsmedlemautomatiskt fick tidskriften. WilhelmChydenius var huvudredaktör till slutet av år 1918, han efterträddes a\' vicehäradshövdingen Ake Gartz, som hösten 1921 i sin tur efterträddes av Klas Anders Moring. Efter Morings död blev O. Fåj. Granfelt huvudredaktör, och han drog sig tillbaka först år 1944. Argångarna 1945 och 1946 redigerades av tidskriftens lång\'arige redaktionssekreterare Ragnar Flemmer, som efterträddes som huvudredaktör av Erik af Hällström; denne kvarblev i ställningen till sin död.’" Liksom tidigare var JET en allmän juridisk tidskrift med ett i huvudsak privat-, straff- och processrättsligt artikelinnehåll. Det förhållandevis omfattande rättshistoriska utbudet berodde i synnerhet på Hemmers aktivitet. I tidskriften recenserades talrika nordiska arbeten, i synnerhet på 1940-talet. Även i övrigt var JET liksom SvJT i hög grad en nordisk tidskrift med både artikelförfattare och recensenter från de andra nordiska länderna. Medan “Lakimies” redan enligt sitt programförblev en rent finskspråkig tidskrift framtill 1970-talet, publicerades i JET vid sidan av de dominerande svenskspråkiga även enstaka finskspråkiga artiklar. Trots detta kan man beteckna JET som den finländska juridikens skyltfönster i Norden. Rättsfallsmaterialet hade sedan slutet av 1800-talet varit en viktig del av JET; de sista rättsfallen publicerades år 1946. Kriget påverkade inte i högre grad den juridiska tidskriftsfloran i Einland. Enligt P. E. von Bonsdorff kunde JET även under kriget utkomma “tämligen regelbundet, till sitt omfång visserligen något decimerat”.’"’ Vinterkriget nämndes i stort sett inte i 1940 års omgång, somdäremot mot slutet innehöll en uppmaning av Lauri Cederberg, själv medredaktör i TfR, till Einlands jurister att beställa tidskriften. Han hänvisade till att TfRstött den finska rättskämpen under ofärdsåren och att “[n]är Einland återigen senaste höst utsattes för våld, öppnade tidskriften ånyo sina spalter för utredningar om Finlands rätt och om finska förhållanden. Uppmaningen avslutades med påpekandet, “att vi härigenom räcka handen åt Norges jurister, vilka ju alltid visat oss stor förståelse, alltid varmt följt med och deltagit i vår alltjämt fortgående rättskamp”.’’" Denna även i LM publicerade försiktiga sympatiyttring för norrmännen under den wska ockupa208 20"^ Sc närmare BofisfiorfJ, s. 8-14 och 20 t. 208 Sc Bonsdorjf, s. 20; artikeln innehaller en iitlörlig redogörelse för innehållet i JF 1. 209 Bonsdorff, s. 13. 210 Cederberg, JF T 1940, s. 271 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=