276 ‘Utsökningsväsendets historia’ (s. 175-187).''^' Redan det lilla omfånget visar, att det är fråga om en tämligen ytlig översikt, som i huvudsak behandlar lagstadgandenas utveckling. Hemmers eget specialområde var den medeltida straffrätten (se nedan), och de övriga delarna torde bygga på tidigare översikter. Det första huvudavsnittet är i hög grad beroende av K. G. Westmans “De svenska rättskällornas historia” från år 1912 (ovan 5.13.2.) både då det gäller periodiseringen, dispositionen och innehållet. Också i fråga om själva texten är beroendeförhållandet uppenbart, och t.ex. det första avsnittet i Hemmers framställning av de svenska rättskällorna före landslagens tid är en så gott somordagrann översättning av Westmans motsvarande inledning.'*’** Hemmer nämnde ofta, men långt ifrån alltid Westman, även då han använde längre avsnitt i förebilden. Hemmer hade också för vana att mitt i ett längre översatt avsnitt förse en del av översättningen med citationstecken och därvid hänvisa till Westman. Karl Willgrens “Den historiska urv'ecklingen av Finlands förvaltningsrätt” (1934; VII + 330 s.; 8;o), som ägnades “Till trehundraårs minnet av SverigeFinlands första regeringsformdat. den 29 juli 1634”, behandlade utvecklingen av en rättsområde, somlåg utanför den traditionella rättshistoriska forskningen.'"' 100 200 Hemmers “Studier rörande straffutmätningen i medeltida svensk rätt” (1928; VI + 380 s.; 8:o) var periodens enda rättshistoriska doktorsavhandling i Finland. Hemmer tog bl.a. kritiskt, men inte helt negativt ställning till Karl von Amiras teori om dödsstraffets sakrala ursprung i den germanska rätten. Enligt Hemmer var Amiras teori i alla fall inte tillämpbar på svensk rätt, då dödsstraffet i flertalet fall införts först långt in på medeltiden genom inflytande från den växande kungamaktens och kyrkans sida.'"" Fill hundraårsminnet av Matthias Calonius’ död gav Wrede år 1917 på uppdrag av Juridiska Föreningen ut en omfattande biografi “Matthias Calonius” (VIII + 443 s.; 8:o), som fortfarande utgör den viktigaste källan till vår kunskap om Calonius. Wrede sade sig ha förstått uppgiften så, att det varit meningen “att teckna de mest framträdande dragen af Calonii personlighet och utreda hans betydelse för universitetet samt framför allt för rättsvetenskapen och statsliRet i Finland, medan andra sidor af hans verksamhet måste träda tillbaka”.'"* 197 Positiv rcccMision i LM 1951, s. 613 L (Antti H.tnnik.iinen). 198 Se Hemmer, s. 13: jfr '^'estnuiu, s. 1. 1 99 Se t.ex. Hemmer, s. 11,21 och 23 f. 200 Se t.ex. Hemmer, s. 20 f. och 34. 201 Mycket positiv recension i JF L 19.34, s. .505-310 (S. R. Björksten). 202 Hemmer, Sttidier, s. .59-59. Positiv recension (opponentens iitlatande) i JF L 1928, s. .5'^9-.586 (F. Estlander). 203 Wrede, Oalonius, Förord. Positiva recensioner i FlR 1917, s. 429-4.57 (Frantz Dahl), ,Sv|'F 1917, s. 47.5 f. (CL ti. Björling) och LM 1918, s. 100 f. (F. C9, Lilius).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=