1. Rättsvetenskapens förutsättningar 1. Politisk, ekonomisk och teknisk utveckling' Det iörhållandevis stabila 1800-talet, ‘det långa seklet’ (Eric Hobsbawm) upphörde först med första världskrigets utbrott år 1914. De nordiska länderna berördes inte direkt av kriget, och man lyckades trots påtryckningar i stort sett upprätthålla den i krigets början gemensamt proklamerade neutraliteten. Inte heller Finland drogs med i själva kriget, trots att landet var en del av det ryska kejsardömet. Den av de ryska myndigheterna införda och enligt finsk uppfattning lagstridiga värnpliktslagen kunde aldrig förverkligas i praktiken, och fmska inkallade soldater deltog inte i kriget. Däremot var de frivilliga talrika, både i den ryska armén och även i den ryska, dit ert par tusen finländare sökt sig för en väpnad kamp för Finlands självständighet. Andra världskriget berörde däremot hela Norden. Finland kämpade i två omgångar 1939-1940 (‘vinterkriget’) och 1941-1944 (‘fortsättningskriget’) mot Sovjetunionen samt slutligen 19441945 mot den tidigare förbundspartnern Tyskland. Danmark och Norge var under tysk ockupation från april 1940 till maj 1945, medan först brittiska, senare amerikanska trupper besatte Island. Endast Sverige lyckades stå utanför kriget tack vare en mycket flexibel neutralitetspolitik. Krigen ledde även till förändringar på Nordens politiska karta. Efter första världskriget återfick Danmark Nordslesvig (Sonderjylland) år 1920 efter en folkomröstning, och samma år fick Finland i freden i Dorpat med Ryssland Petsamo-området med en kuststräcka vid Ishavet. Efter vinterkriget måste Finland avträda så gott som hela Karelen med Viborg, och år 1944 gick även Petsamo förlorat. Den nordiska gemenskapen klarade sig inte heller utan törnar, även om någon reell krigsfara aldrig uppstod efter år 1905. Konflikten mellan Sverige och Norge hade förlorat sin aktualitet redan vid tiden för första världskriget. Islänningarnas allt mera högljudda krav på självständighet ledde slutligen till unionsavtalet år 1918, enligt vilket Island blev ett självständigt kungarike i personalunion med Danmark. Avtalet framstod som ett provisorium, det kunde sägas upp efter 25 år, och Island proklamerade sig ensidigt självständigt år 1944, medan Danmark ännu var ockuperat av dyskland. Det saknades inte heller andra 1 ncnna tramställnini; baserar sig pa uppgifter i Danmarks historie 7, Fi/rre. ["fen svenska liistorien 14 oeli t>m ej annat anges.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=