262 även Pick praktiska färdigheter, och man hade därför infört en skriftlig rättsfallsexamen, som skulle besvaras genom motiverade domslut. Erik Gadds “Kihlakunnanoikeuden pöytäkirjat. Opastus ja mallikokoelma ynnä valikoima kiertokirjeitä, kirjeitä ja kirjelmiä” (Häradsrättens protokoll. Vägledning och modellsamling samt ett urval av cirkulär, brev och inlagor; 1935; 555 s.; 8:o; 2. uppl. 1957) var främst avsedd för de juris kandidater som auskulterade vid häradsrätterna för att skaffa sig domarkompetens, vice häradhövdings titel.'Även hovrättsassessorn Paavo Alkios handbok “Tuomarin tehtävistä käräjillä” (Domarens uppgifter på tinget; 1948; 492 s.; 8:o) blev ett flitigt anlitat arbete.”"' Alkios bok är en helt praktisk handledning med uppgifter om alla protokoll, intyg och andra formaliteter, somauskultanren och även häradshövdingen måste komma ihåg under sessionerna. 13.' Hela femsvenskspråkiga doktorsavhandlingar i process- och utsökningsrätt försvarades under perioden. Alexander Frey doktorerade år 1911 med avhandlingen “Skiljemannainstitutet enligt finsk civilprocessrätt” (XXIX + 218 s.; 8:o). Bertil Sjöströmdisputerade med undersökningen “Omtredskodom enligt finsk och svensk civilprocessrätt” (1916; XIX + 245 s.; 8:o),'' Walter Armas Palme med framställningen “Om civilprocessens begrepp och avgränsning från den frivilliga rättsvården enligt Finlands gällande processrätt” (1933; 233 s.; 8:o),”'^ Bo Palmgren med en av periodens mindre avhandlingar “Konkursförutsärtningarna. En studie i Finlands gällande konkursrätt” (1936; 185 s.; 8:0)”’ och Johan Helmer Sandelin med undersökningen “Bidrag till kännedomen om häradsrättsnämnden enligt gällande rätt i Finland och Sverige” (1936; VI + 302 s.; 8:0); den sista doktorsavhandling, som även behandlade gällande svensk rätt. I synnerhet de finskspråkiga doktorsavhandlingarna försågs ofta med en lång underrubrik, som närmare avgränsade och specifierade avhandlingens tema. Den längsta hittar man i Bruno A. Sundströms (Salmialas) avhandling “Asianosaiskäsitteestä Suomen siviiliprosessioikeudessa. I. Edellyttääkö Suomen siviilil.^O HO 133 Granfelt, Avgöranden, Förord till tör.sta upplagan. 134 Recension i LM 1433, s, 246-236 (VCainö Kannel). 133 Recension i LM 1949, s. 363-368 (|. E. Kahla). 1.36 Recension (opponentens utlatande) i JF L 1912, s. 66-86 (O. Hj. tiranlelt). 1.37 Recensioner (kritisk; opponentens utlåtande) i JET 1917, s. 231-260 (O. Hj. tiranlelt) ocli Sv) E 1919, s. 267-270 (Knud Jarner), 1.38 Kritiska recensioner i JET 193,3, s. .396-403 (opponenten O. Hj. Clranlelts utlåtande) och 1TR 19.34, s. 202-207 (Per Olof Ekelöf). 1.39 Positiv recension (opponentens utlåtande) i JET 19.36, s. 242-249 (O. Hj. Cranlelt). 140 Positiv recension (opponentens utlåtande) i JFL 19.36, s. 413-422 (O. Hj. Granlelt); mycket kritisk (utlåtande i lakulteten) i DL 19.37, s. 13-27 (Tapio larjanne): delvis kritisk i Svj l 19.37, s. 1.37-139 (Nils Fldling).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=