260 8:o) dominerade som vanligt nordiska och ryska arbeten i litteraturförteckningen; även flera i Tyskland från och med år 1933 publicerade arbeten ingick.'’*' Honkasalo fyllde 60 år 1949 och Salmiala följande år. Båda hedrades med små festskrifter, som samtidigt blev de första numren i serien “Rikosoikeudellisia kirjoitelmia” (Straffrättsliga skrifter): “I, Brynolf Honkasalolle 1.4.1949” (146 s.; 8.o) och “II, Bruno A. Salmialalle 24.8.1950” (129 s.; 8:o). 12" 6.7. Processrätten Man lyckades i Finland inte helt förnya rättegångsbalken i 1734 års lag, som ännu i dag till vissa delar är gällande rätt, trots utförliga reformplaner sedan slutet av autonomitiden. Efter självständigheten ersattes år 1918 Senatens justitiedepartement med en oberoende Högsta domstol, men i övrigt förblev domstolsorganisationen oförändrad. Den kanske viktigaste delreformen var förnvandet av hela det ursprungliga 17 kapitlet med dess obsoleta bevisrätt; reformen innebar i själva verket, att sedan länge stadigvarande rättspraxis nu även fick stöd i lag. Otto Hjalmar Granfelt medverkade vid reformarbetet, och han skrev ett “Förslag till reform av rättegångsväsendet år 1923. Enligt uppdrag av justitieministern” (1925; 182 s.; 4:o). Wrede gav ut en översikt över hela processrätten, “Grunddragen av Finlands gällande processrätt” (1919; VII + 220 s.; 4:o; 2. omarb. uppl. 1936; även på finska 1919; 3. uppl. 1946). I undervisningen i civilprocessrätt kunde man använda Wredes omfattande framställning (se del III, s. 193 ff.). O. Hj. Granfelt gav ut en propedeutisk lärobok “Kort framställningav Finlands civilprocessrätt” (1927; 126 s.; 8:o), som byggde på en tidigare publicerad föreläsningsserie (del III, s. 195).'^*^ Granfelts lilla lärobok “Sammandrag af föreläsningar i straffprocessrätt” (1911; 144 + 4 s.; 8:o; 2. uppl. 1915) byggde enligt förordet på en höstterminen 1909 hållen kurs för nybörjare, särskilt för sådana studenter, som ämnade avlägga högre eller lägre förvaltningsexamen. Författarens “Eärobok i straffprocessrätt, 1. h.” (1925; XI + 120 s.; 8;o) var åter en så fullständig omarbetning a\' boken, “att den inte kan betraktas som en ny upplaga därav, utan har karaktär av ett nytt verk”.'-" 126 Positiv recension i IFI 1943, s. 394 t. (Ciunnar Nvbergh). 127 Recension av I i LM 1949, s. S71-S74 (Jalmari Lehtonen), av II i LM 1930, s. 87-^-879 (Paa\o Kekomäki). 128 Recension i )F1 1928, s. 1 13 1. (Harald Bäckström). 129 (jranfelt. Förord.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=