259 per omissionem) Rikosoikeudellinen tutkimus” (Oegentligt underlåtenhetsbrott ... En strafftättslig undersökning; 1949; XXI + 235 s. inkl. tysk sammanlattn.; 8:o)'‘'’ och jorma Uittos “Vankien ehdonalaiseen vapauteen päästäminen ja sen edellytykset” (Villkorlig frigivning av fångar och dess förutsättningar; 1950; XXVIII + 224 s. inkl. tysk sammanfattn.; 8:o). C^vriga straffrättsliga monografier var oftast specimina för en professur. Bruno A. Sundströms (Salmialas) monografi “Varsinaisesta osallisuudesta rikoslain ja sotaväenrikoslain rangaistaviksi julistamiin varsinaisiin erikoisrikoksiin erittäin silmälläpitäen extraneusta” (Omegentlig delaktighet i enligt strafflagen och strafflagen för krigsmakten straffbara egentliga specialhrott med särskilt beaktande av extraneus; 1926; XIII + 186 s.; 8:o) inleddes med ett huvudsakligen på tysk litteratur byggande kapitel om ‘brottets väsen’. Författaren fann det viktigt att skilja mellan brottets begreppsliga och blott empiriska kännetecken. Han förespråkade också en strikt legalism med noggranna brottskännetecken i strafflagen för att skydda individen mot godtycke. Honkasalos monografi “Kausaalisuuskysymys rikosoikeudessa” (Kausalitetsfrågan i straffrätten; 1933; XX + 223 s.; 8;o) är författarens första större straffrättsliga arbete. Bo Palmgren skrev en monografi “Målsägandens åtalsrätt. Dess innebörd, omfattning och utövning enligt Finlands gällande straffprocessrätt” (1939; 242 s.; 8:o) föt att meritera sig även på straffrättens område. Palme tog i sin under kriget publicerade undersökning “Om preskription av åtalsrätt enligt gällande straff- och straffprocessrätt i Finland” (1942; XII + 240 s.; 8:o) avstånd från Sovjetunionens obestämda straffbestämmelser, men han ansåg inte Fysklands år 1935 införda bestämmelse om en gärnings straffbarhet “enligt folkets sunda rättsuppfattning och strafflagens grundprinciper” vara något hinder för att betrakta landet som en “verklig kulturstat”.'"^ Palme avslutade sin behandling av straffets ändamål med att förkasta den föråldrade vedergällningsidén, medan både general- och specialpreventionsteorierna måste beaktas. Det var enligt författaren “väl riktigast att anse straffet hava till ändamål att förebygga brott genom att utöva en brottshämmande inverkan på brottslingen och den stora allmänheten”.I Palmes lilla monografi “Omdet fortsatta brottet enligt gällande straff- och straffprocessrätt i Finland” (1943; 144 s.; 121 123 W. A. 120 I’ositiv recension (opponentens ntlåt.tnde) i l.M lO^O, s. S4‘)-SS'7 (Brs nolt Honk.tsalo). 121 Recensiitn (opponentens ntlnt.tncle) i LM lOSl, s. 12S-143 (Briino A. Salmi.il.i). 1 22 Se Sidiflstnini, s. (i och 2(i. 123 Positiva recensioner i JL 1 1039, LM 1940, s. 1 29-133 ( Latino Lirkkonen). 124 Palme, s. 3 L, s. not 2 och s. 4 not 1. Kritiska recensioner i Sv| 1 1942, s. 326 t. (Ivar A^ge) och jh 1 1 S9 (. (Li.; Brvnolt Honk.tsalo), hentötande av Palme, s. 225 f. 566-568 (O. Hj. t'.ranl'elt), Svj l 1939, 786-789 (Ivar Agge) och 1943, 125 Palme, s. 27.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=