258 demiska banan. Hon gav ett par år senare ut en monografi “Varsinaisesta epärehelliswsrikoksesta RL 38 luvun 1 §:n mukaan. Rikosoikeudellinen tutkimus ” rf V (Omdet egentliga oredlighetsbrottet enligt strafflagens 38 kap. 1 §. En straffrättslig undersökning; 1948; XV+ 148 s. inkl. reg. och tysk sammanfattn.; 8:o). Anttila var tf. biträdande professor i straff- och processrätt åren 1947-1949 och blev Nordens första kvinnliga juris professor år 1961. Reino Ellilä inledde sin doktorsavhandling “Tutkintavankeuden lukeminen rangaistuksen vähennykseksi Suomen oikeuden mukaan” (Avdrag från strafftiden på grund av rannsakningsfängelse enligt finsk rätt; 1949; 391 s. inkl. tysk sammanfattn.; 8:o) med ett omfattande kapitel ‘Om straffets ändamål’ (s. 953). Efter att ha framställt straffrättsteoriernas historia ställde sig författaren på den moderna vedergällningsteorins ståndpunkt. Straffet måste åtminstone i någon mån vara vedergällning, och ett straffrättssystem, som lösgjorts från sin etiska grund, kunde knappast bevara den för samhällsordningens upprätthållande nödvändiga moraliska medvetenheten."'' Enligt Ellilä hade i svensk doktrin Ekelöf anslutit sig till denna tanke, medan Thyrén och Agge ställt sig mellan de allmän- och de specialpreventiva synpunkterna. I Finland hade Honkasalo följt Thyréns och Agges linje, medan övriga forskare på 1900-talet anslutit sig till den moderniserade vedergällningsteorin."'' Äter en av tysk doktrin dominerad, traditionell doktorsavhandling är Niilo Salovaaras “Rikoksen yrityksestä erityisesti n.s. kelvotonra yrirystä silmällä pitäen” (Om försök till brott med särskilt beaktande av s.k. otjänligt försök; 1948; XXII + 272 s. inkl. tysk sammanfattn.; 8:o)." Några praktiker disputerade med straffrättsliga avhandlingar. Förordet i Paavo Kekomäkis doktorsavhandling “Ammattimaisten ja tavanomaisten rikosten käsitteestä” (Omde yrkesmässiga brottens och vanebrottens begrepp; 1933; 236 s.; 8:o) inleds med ett citat av Franz v. Liszt, och redan i inledningen hyllar författaren den sociologiska skolan."'* Lagstiftningsrådet Harri Venoja doktorerade med avhandlingen “Takavarikko. Rikosoikeudellinen tutkimus” (Beslag. En straffrättslig undersökning; 1947; XXXIII + 264 s. inkl. tysk sammanfattn.; 8:0)." ’ Periodens sista straffrättsliga doktorsavhandlingar är advokaten Mikael Livsons “Epävarsinainen laiminlyöntirikos (Delictumcommissivum XX 115 Reino Ellilä, s. 25 h Delvis kritisk recension (opponentens utlåtande) i LM ld49, s. 532-549 (Brynolf Honkasalo). 1 16 Reino ElliUi, s. 29-35. 1 1” Recension (opponentens iitlatande) i LiM 1948, s. 45.V-46-t (Bruno A. Salmiala). 118 Se Kekoniiiki, s. 3 ft. Positiv recension (opponentens utlåtande) i l.M 19,53. s. 207-21.5 (Bruno .A. Sundström). 1 19 Recension i SvJT 1948, s. 265-267 (O. Hj. Granfelt).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=