252 den Finska, “utan måste med hänsyn till såväl formsom innehåll betecknas såsom en omarbetning av densamma”. ’' Huugo Raninens frakträttsliga doktorsavhandling “Fob-lauseke hankinta- ja kauppasopimuksessa” (Fob-klausulen i leverans- och köpeavtal; 1934; XXIX + 312 s. inkl. engelsk sammanfattn. o. reg.; 8:o) avvek från den förhärskande linjen i finsk doktrin, då författaren redan i förordet sade sig beakta även företagsekonomiska och handelstekniska frågor.’’ Raninen sade sig också vid sidan av inhemsk rätt främst ha beaktat skandinaviska rättsregler, sedvanor och rättspraxis ‘inte att förglömma vårt grannland Estland’. Han försökte i första hand lösa praktiska problem, då klausulen var ‘det viktigaste leveransvillkoret i finsk trävaruexport’. Ossian Heilmans doktorsavhandling “Määräysoiketis rahtitoimissa Suomen oikeuden mtikaan” (Bestämmanderätten i fraktuppdrag enligt finsk rätt; 1941; XIV+ 217 s.; 8:o) behandlade endast transporter till lands.” Författaren nämnde i förordet, att den nästan fullständiga bristen på inhemsk litteratur omdenna fråga ningat honomatt rv' sig till praxis och utländsk doktrin. 6.5.3. Sjörätt Rudolf Beckmans “Handbok i sjörätt ” (1929; 394 s. inkl. reg.; 3. fullst. omarb. Lippl. 1939; finsk uppl. 1940 om den nya sjölagen 9.6.1939) byggde på författårens föreläsningar vid navigationsinstitutet i Abo och var avsedd att ersätta J. N. Langs delvis föråldrade “Finlands sjörätt ” (del III, s. 187); enligt Beckman var Langs framställning dessutom inte lämplig som lärobok i ett läroverk, där eleverna inte kände till civilrättens allmänna läror. Beckman hoppades, att jurister, som sysslade med sjörättsliga frågor, skulle ha nytta av bokens rättsfall och litteraturhänvisningar. Boken är en ren paragrafkommentar, i vilken texten till sjölagen 1873 och andra lagar ingår. Beckman gav också ut en systematisk framställning, “Finlands sjörätt. Föreläsningar” (1940; XVI + 360 s.; 8:o), som enligt förordet behandlade “sjölagstiftningen i dess helhet, alltså icke blott den privaträttsliga utan även den offentliga eller sjöfartsrätten”.04 91 Positiva recensioner av den Pinska ntgävan i JF l 1938, s. 430-43,^ (Edwin Söderholm), l.M 1938, s, 430433 (Paavo Ant-VC\iorinen) och DL 1938, s, 313-316 (Pi.: 1. M. Kivimäki), av den .svenska i JET 1941, s. 370 (Erik al Elällström), mera kritisk i .SvJ E 194.3, s. l^O-l^S (Hakan Nial). 92 Kritisk recension (utlåtande till (akulteten) i JE I 1933, s. 280-283 (Lauri Cederherg): delvis kritisk recension (opponentens utlåtande) i LM 19.34, s. 286-300 (El. Kaila). 9.3 Kritisk recension i lEI 1942, s. 1.37-139 (Erik at Hällström). 94 Recensioner i lE 1 1941, s. 12~-1.30 (positiv; Hugo VEikander) och Sv| 1 1942, s. .3.3-.33 (Erik Haghergh).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=