250 ciclla rättsområden. Grunden tör indelningen var de ekonomiska stadgandenas omedelbara objekt, de ekonomiska verksamhetsfälten. På detta sätt fick man fyra grupper av regler: 1. lantbruks-, vatten- och gruvrätten, 2. den egentliga näringsrätten, 3. sjöfarts- och tullrätten samt 4. socialrätten, vilken huvudsakligen bestod av arbetslagstiftning.'^’ Willgrens systematiseringsförsök fick inte anhängare. Dels höll tematiken (se även III 1.2.), dels ansåg man Willgrens lösningar vara felaktiga. Willgren hade utan motivering placerat den ekonomiska rätten inomden offentliga rätten, och han ansåg att den ekonomiska rätten var ett specialområde inom förvaltningsrätten.**' Recensenten Haataja försvarade utförligt den i Finland sedan gammalt allmänna uppfattningen av den ekonomiska rätten som huvudsakligen priv^aträtt, även om han medgav svårigheterna att dra en bestämd gräns mellan privaträtten och den offentliga rätten.’*'' Klas Anders Moringgav redan under autonomitidens slut ut en lärobok “Finsk näringsrätt” (1914; VI + 356 s.; 8:o), som alltså behandlade endast en del av den ekonomiska rätten. Författaren hade enligt förordet av praktiska skäl lämnat “en sträng systematiks krav obeaktade’’ och behandlade även bl.a. “firma, patent och Finlands bank’. Däremot lämnade Moring “arbetarlagstiftningen och anstalterna för näringarnas befrämjande” åsido, bl.a. på grund av ett planerat arbete omarbetsgivares skadeståndsansvar för arbetares kroppsskada, vilket utkomsamma år (se nedan). i finsk doktrin på att förlora intresset för rättssys- man aven Viljo Sainio var den ende anhängaren av Uppsalaskolan mellan världskrigen och därmed en udda företeelse i finsk doktrin. Hans näringsrättsliga doktorsavhandling “Elinkeinotoiminnan harjoirtamisesta johtuvat stihteet naapureihin Suomen yksiryäsoikeuden mukaan” (Av näringsverksamhetens utövande härflytande förhållanden till grannarna enligt finsk privaträtt; 1929; XIX + 159 s.; 8:o) inleds med kapitel om ‘den subjektiva privaträtten’ (s. 1-16) och omäganderätten (s 17-30).'*'' 6.5.2. Handelsrätt Ilmari Caselius’ och A. R. Heikonens lärobok “Osakeyhtiö. Edellinen osa” (Aktiebolaget. Förra delen; 1949; 215 s.; inkl. reg.; 8:o) var, såsom författarna i förordet framhöll, den första systematiska framställningen av ämnet på över femtio år (se del III, s. 186). 82 Se M'l/lgrt-n, s. IS f. 83 Se Wil/grcn, s. IX. 84 Haattija, l.M 1930, s. 329 t. 85 Recension (opponentens utlåtande) i LM 1920, s. 329-349 (1. Caselius).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=