239 hållits så mycket, att boken kunde betecknas såsom ny upplaga af dem.” Den sju år senare publicerade andra delen var enligt förordet till större delen en “ny, omarbetad, upplaga af skrifter omjordlega, inlag, ombud och arbetskontrakt”, vilka tidigare utkommit i JFT, samt “en akademisk inbjudningsskrift om tolkning av rättsärenden” (se del III, s. 177). Det nya i arbetet var främst titelns begrepp ‘kontraktsrätt’, vilket författaren enligt den första delens förord föredrog i stället för obligationsrätt, eftersom flera av de behandlade avtalen även hade sakrättsliga verkningar. 6.4.2.2. Sakrätten Rabbe Axel Wrede gav år 1926 ut en ny lärobok, “Grunddragen av sakrätten” (XVI + 490 s. inkl. reg.; 8:o), vars andra av Caselius år 1947 utgivna upplaga och i synnerhet dess vid samma tid publicerade översättning till finska var i bruk långt in på senare delen av 1900-talet. Wrede nämnde i förordet, att han beslutat sig för art ge ut boken, “ehuru vi i Sakrätten av J. Serlachius hava en framställning i ämnet, som fyller skäliga anspråk”, då studenterna upprepade gånger bett omtillstånd att ge ut en ny upplaga av författarens på 1880-talet hållna föreläsningar. Detta kunde Wrede inte bifalla, då föreläsningarna var helt föråldrade; han tilläde, att även Serlachius’ bok, också dess nyaste upplaga av år 1916, blivit föråldrad “i följd av de senaste årens forcerade lagstiftningsverksamhet”. Wrede erkände dock “gärna och med tacksamhet den betydande hjälp jag vid detta arbete haft av Serlachii framställning av sakrätten”. Tackorden till Julian Serlachius och bokens dedikation till “Minnet av den utmärkte civilrättsläraren Robert Montgomery” kan också ses som uttryck för det traditionella framställningssättet. I litteraturöversikten behandlas dock nordisk doktrin betydligt utförligare än tysk, och Wrede nämner av nyare danska och norska arbeten Carl Torps, Herman Scheels och Nikolaus Gjelsviks läroböcker.' Osten Undéns och Trederik Vinding Kruses stora sakrättsframställningar hade ännu inte utkommit, men artiklar av båda författarna nämns någon gång i fotnoterna.''' Även dispositionen är traditionell: “Inledning” (s. 1-10), “Törsta boken. Omsaker” (s. 1 1-33), “Andra boken. Publicitetsprincipen i sakrätten” (s. 34-134) med kapitel ombesittning och inskrivningsinstitutet, “dVedje boken. Äganderätten” (s. 133-236), “Tjärde boken. Begränsade sakrätter. I. Bruksrättigheter” (s. 237-369) och “Femte boken. Begränsade sakrätter. II. Värderättigheter ” (s. 370-483), dvs. främst panträtten, och systematiken följer nära Julian Serlachius’ framställning, utan att Wrede dock ställde upp någon ‘sakrättens allmänna del’ (del III, s. 181). 37 Wmh-. s. 8 ff. 38 Sc t.cx. Wrcfic, s, S2 not 16 (Unden) ocli s. 177 not 4 (\'indins; Kriisc).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=