236 6.4. Privaträtten: civilrätt 6.4.1. De allmänna lärorna Ett tecken på den konstruktiva riktningens starka ställning är helhetstramställningarna av den allmänna privaträttens eller civilrättens allmänna läror, ett område, som väckte endast ett iörstrött intresse i de övriga nordiska länderna. Redan under den föregående perioden publicerades det största arbetet på detta område i Finland, Robert Montgomerys “Handbok i Finlands allmänna priv^aträtt. 1. Inledande läror” (1889-1895; se del III, s. 177 11.). Arbetet Pick en ännu digrare elterlöljare i Fritz Walter Ekströms postuma, i sju häften utkomna “Privaträttens allmänna läror” (utg. av Einar Cavonius; 1921- 1925; VII + 1052 s.; 8:o). Ekström hade av allt att döma skrivit arbetet under den senare hällten av lörsta världskriget. Boken framstår som en framställning av europeisk privaträtt i allmänhet, utan att inskränka sig till finsk gällande rätt, och det komparativa materialet är mvcket omlattande. Ekström ställde också mot varandra en rätts¬ vetenskap, “somvill vara en verklig sådan” och en Iramställning av “den gällande positiva rättens regler”.''* Trots det starkt rättsjämlörande draget och användandet av förutom engelsk och Iransk även italiensk litteratur och ett enstaka ryskt arbete,'*' är den tyska rättsv^etenskapen och rätten, i synnerhet BGB, dominerande, medan nordisk doktrin spelar en obetydlig roll. Omkring60 %av Ekströms litteraturnoter innehåller en hänvisning till ett eller flera tyska verk, även äldre litteratur såsom Savigny, Arndts och Bekker. Den av Ekström använda systematiken var traditionell och löljde i stort sett Montgomerys handbok. Ekströms verk var indelat i tolv kapitel: “1. Om rätt och rättskällor” (s. 1-38), “2. Rättssatsernas natur” (s. 39-48), “3. Lagtolkning” (s. 49-75), “4. Rättssatsers uppkomst, ändring och upphävande” (s. 76-81), “5. Intertemporal rätt” (s. 82-111), “6. Internationell privaträtt” (s. 112-157), “7. Rättigheterna” (s. 159-291), “8. Personer” (s. 293-492), “9. Rättshtkta” (s. 493832), “10. Skadeersättning” (s. 833-934), “11. Tidens inflytande” (s. 935-996) och “12. Saker” (s. 997-1044). En del kapitel är mycket korta, medan den omfattande framställningen av rättslakta inte är helt överskådlig. Liksom i Montgomerys bok innehåller de inledande kapitlen frågor, som kan hänföras till den allmänna rättsläran, och de användes också i undervisningen i detta ämne (ovan 6.3.1.). Ekströms bok var delvis föråldrad redan då den utkom. Recensenten Nils Alexanderson beklagade bokens brist på förord, som gjorde att man inte visste för vilken läsekrets verket var avsett. Alexanderson Iramhöll också Ekströms be28 Hkströni. s. ‘S94. 29 Sc Ekström, s. 111 I.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=