232 tolkningsläran behandlas tämligen utlörligt’. Boken består av nio kapitel: 1. "Rättens ändamål och natur’ (s. 9-17), 2. ‘Rättens förhållande till moral, religion och sedvana’ (s. 18-24), 3. ‘Allmänna rättsbegrepp och -principer’ (s. 25-49), 4. ‘Rättssatsläran’ (s. 50-59), 5. ‘Rättskällorna’ (s. 60-83), 6. ‘Lagtolkningsläran’ (s. 84-1 19), 7. ‘Rättsreglernas retroaktiva verkan’ (s. 120-129), 8. ‘Särskild del’ (s. 130-207) och 9. ‘Internationell privaträtt’ (s. 208-259). Då ‘den särskilda delen’ består av en översikt av rättsordningen, har boken också drag av en rättsencyklopedi. Alanen gav i boken uttryck både för klart naturrättsliga tankar och lör den konstruktiva metoden (se även III 1.1.5.). Elieser (Elpiö) Kailas rättsPilosoPiska doktorsavhandling “Oikeuslogiikka. 1. Muodollinen oikeuslauseoppi” (Rättslogik. I. Formell rättssatslära; 1924; 26 + 301 s. inkl. reg.; 8:o) är helt präglad av den tyska doktrinen, även om litteraturlörtecknino-en också innehåller enstaka franska och engelska arbeten.Av den nordiska doktrinen nämns endast Hagerups och Reuterskiölds rättsencyklopedier (del III, s. 89 IT. och 124 1.). I förteckningen ingår även Johannes von Kries, Astrup Hoels främste auktoritet. Otto Brusiins doktorsavhandling “Tuomarin harkinta normin puuttuessa” (Domarens prövning då normsaknas; XXI + 267 s. inkl. tysk sammanfattning o. reg.; 8:o) består av rv^å huvuddelar, A. ‘Grundbegrepp och Irågeställning’ (s. 1-74) och B. ‘Domarens prövning vid luckor’ (s. 75-266). Författarens beläsenhet var omfattande och vid sidan av nordisk, tvsk och engelsk litteratur citerades talrika franska och i synnerhet italienska arbeten. Av den nordiska litteraturen saknades av nyare arbeten främst Fredrik Stängs “Innledning til formueretten” och Astrup Hoels doktorsavhandling; Brusiin tog dock i texten på ett ställe avstånd från ‘A. Hoels ohållbara teorier’. Framställningen av de olika frågorna inleddes ofta med omfattande, även historiska litteraturöversikter börjande med David Nehrman och Matthias Calonius. Opponenten Elpiö Kaila ställde sig i sitt utlåtande mycket kritisk till avhandlingen. Vid sidan av vetenskaplig kritik rörande bristfälliga begreppsdefinitioner m.m. kom Kaila även med politisk kritik. Han klandrade Brusiin för att denne negligerat den nationalsocialistiska juridiken och talat omden tyska ‘revolutionen, trots att Hitler kommit till makten på helt grundlagsenlig väg’. Det var särskilt upprörande, att Brusiin enligt egen uppgift hade avstått från att använda den enligt Kailas åsikt ‘ledande tidskriften i det nutida Tyskland’ “Zeitschrift der Akademie fiir Deutsches Recht ”, därför att denna innehållit en antisemitisk artikel. 15 Positiv recension (opponentens utlät.tnde) i LM 1924, s, 1‘'0-1 80 (R. Erich). 16 Se KaiLi. LM 1938, s. 390, 400 och 404. Delvis kritisk recension i DL 1938, s. 316-.528 (B. Ck C.irlson); kritisk i |E L 1939, s. .568-370 (Erik al Hällström).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=