225 Den vidgade klyftan mellan nordisk och Finländsk rättsvetenskap under självständighetens första årtionden berodde liksom då det var frågan omden isländska (ovan 3.1.) delvis på naturliga orsaker. Den juridiska litteraturen i Finland blev under förra delen av 1900-talet i allt högre grad Finskspråkig och nådde därigenom inte längre de skandinaviska länderna; en ringa ersättning var att man, åtminstone i doktorsavhandlingar, brukade bifoga en sammanfattning, vanligen på tyska. Just det i doktorsavhandlingarna använda språket är en gott tecken på den snabba förFinskningen. Under 1800-talet dominerade svenskan helt, och ännu under 1900-talets första decennium var de Finsk- och svenskspråkiga avhandlingarna lika många (se del III, s. 171). Också under perioden 191 1-1919 var tillståndet oförändrat med fyra Finska, fyra svenska och två franskspråkiga avhandlingar. Under självständighetens första tid Förändrades läget snabbt. Av 1920-talets sexton doktorsavhandlingar var elva skrivna på Finska, två på svenska, två på franska och en på tyska. På 1930-talet försvarades 23 avhandlingar, varav sexton Finsk- och sju svenskspråkiga. Av 1940-talets femton och årets 1950 sex, dvs. sammanlagt 21, avhandlingar var fyra svenskspråkiga och de övriga skrivna på Finska. Periodens enda underkända doktorsavhandling (1936) var skriven på svenska.’ Trots de svenskspråkiga avhandlingarnas kraftiga tillbakagång överskred andelen svenska arbeten betydligt proportionen Fmlandssvenskar a\' beFolkningen. Avståndstagandet från den nordiska rättsvetenskapen och i synnerhet Uppsalaskolan berodde i Finland mellan världskrigen däremot inte på någon brist på kännedomomden nya riktningen. Urpo Kangas har talat om tre typer av reaktion mot Uppsalaskolan: för det första ett endast i början på okunskap beroende ihjältigande, som dock snart Fick drag av självförsvar, för det andra en polemisk, politisk kritik och för det tredje slutligen en teoretisk, vetenskaplig kritik.'' I själva verket var man mycket kritisk mot den skandinaviska realismen och överhuvudtaget mot alla nya riktningar i tongivande Finländska rättsvetenskapliga kretsar på 1930-talet. Även då det gäller avståndstagandet från den nordiska rättsvetenskapen kan man också ty sig till en politisk förklaring. Konflikten i början av 1920-talet med Sveritre om Aland kvarlämnade mvcken bitterhet i Finland, och i radikalt äktFinska kretsar hade man även annars föga sympati för nordiska kontakter, som man också själv saboterade t.ex. genom högljudda krav på Nordnorge och Nordsverige. Inte ens den nordiska neutralitetspolitik, som proklamerades i Finland i mitten av 1930-talet, var någon självklarhet i Finskspråkiga borgerliga kretsar. Inställningen till Uppsalaskolan var uppenbarligen delvis beroende av Sc s. 4l7-43‘>. 4 kiin^t/s. Llppkoiiist, s. ‘)4 t. F.nligt kiingiis lyck.ides Aatos Alancn som proicssor i allmän rättslära länge förliindra. att Rttss’ “Om ret og rctf.t:rdiglicd " togs med i kursfordringarna. Se kiingiis. Uppkomst, s. 98 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=