22 1 5.16. Juridiska hjälpredor m.m. Sverige (och Finland) hade sedan gammalt en tradition med lekmän både som rättegångsbiträden och medhjälpare vid enklare juridiska avtal och uppdrag. En betydande del av den juridiska litteraturen i Sverige bestod också under denna period av handböcker, lexika och lormulärsamlingar, skrivna antingen tör allmänheten eller för vissa icke juridiskt utbildade yrkesgrupper. Liksom i översikterna över de andra ländernas litteratur nämner jag också här endast ett par i mitt tycke representativa exempel. Det utan tvekan viktigaste arbetet i denna genre är “Norstedts juridiska handbok. Under red. av Nils Alexanderson och Bengt Petri” (1946; 2. uppl. samma år; 1643 s. inkl. reg.; 8:o), som senare utkommit i talrika nya upplagor fram till våra dagar.’" Redan de första upplagorna hade aderton jurister som medarbetare, bla. professorerna K'ar Agge, Ake Malmström, Håkan Nial och Folke Schmidt. Boken avsåg enligt redaktörernas förord “att stå allmänheten till tjänst med orientering i varjehanda rättsliga frågor”. Man behandlade främst “sådana partier av rättsordningen som mera direkt angå eller intressera en och var”, varför den nödvändiga begränsningen av arbetets omfång hade “medfört att statsrätten och därmed nära sammanhängande ämnen fått lämnas å sido”. Avsikten var att “lämna inomett begränsat utrvmme en relativt fullständig överblick över rättsmaterialet och att göra det i en form, som utan att det brister i framställningens exakthet likvisst undviker vidlyftighet och tillika är lärt tillgänglig för läsare utan juridiska fackinsikter”. Redaktörena medgav, att “dessa syftemål” var i viss mån stridiga” och att framställningen kunde “lätt bli alltför sammanträngd på bekostnad av klarhet och precision”. Verket är indelat i huvudavdelningarna “Privaträtt” (s. 7-781), “Straffrätt” (s. 782-938), “Processrätt” (s. 939-1177) och “Förvaltningsrätt” inklusive skatterätt (s. 1178-1529), därtill kommer en samling “Formulär” (s. 1 S31 -1 590). Fitlarna i G. F. Nilssons “Hur man blir sin egen advokat” (1921; 424 s.; 8:o) och E. Malmbergs “Ny juridisk handbok. Envar sin egen advokat” (1932; 255 s. inkl. reg.; 8:o; 6. uppl. 1937) hänvisar till allmänhetens vana och behov att själv klara av mindre juridiska problem. Underrubriken i det förstnämnda arbetet, “Över 300 olika juridiska formulär, vilka endast äro att ifylla och använda för uppsättande av köpekontrakt, bouppteckning, boskillnad, lösöreköpskontrakt, testamente, förmynderskapsräkning, anmälan om öppnande av affär, antagande av nytt namn, uppskov eller frikallelse från värnplikt, uttagande av stämningar m. m., m. m.”, visar att det rör sig om en ren formulärsamling. Utv«. • 270 Recension i SvJ T 1047, s. S28-‘S32 (t'i. Bonigren).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=