2 1 6 295 s. inkl. bilagor; 8:o) och i monografin “Karl XII på justitietronen. Rättshistorisk-biografisk srudie” (1944; 375 s. inkl. bilagor; illustr.; 8;o). Presidenten i Göta hovrätt Gunnar Bendz skrev med anledning av hovrättens 300-årsjubileumen historik “Göta hovrätt genomseklerna” (1935; 250 s.; illustr.; 8:o), som vid sidan av hovrättens organisation och arbetsformer även behandlade dess rättsskipning. Aven i Sverige hedrades advokatföreningens jubileum med en historik, advokaten Georg Stjernstedts på uppdrag av samfundets styrelse skrivna “Sveriges Advokatsamfund de 25 första åren. Kort redogörelse för Sveriges Advokatsamfunds verksamhet 1887-1911 ävensom för svenska advokatlörhållanden desslörinnan” (1912; 104 s.; 8:o). o Jur. dr Adolf Aström, somlivnärde sig som advokat i Malmö, var redan under föregående period en udda löreteelse i svensk rättsdogmatisk och rärtshistorisk lorskning (del III, s. 139 If). Hans “Jordrätten i Sverige under världsåldrarna” s.; 8:o) torde kunna betecknas som författarens vetenskapliga testamente. För anhängare av den nya weibullska källkritiken, och inte enbart lör dessa, måste i synnerhet vissa av bokens inledande avsnitt tramstå som helt bisarra. Framställningen av ‘världsåldrarnas’ svenska jordrätt (s. 51-132) inleds av avsnitten “I. Hordsamhällets jordrätt (11.000-4.000 f. Kr.)”, “II. Ättstatssystemets jordrätt (4000-700 t. Kr.)”, “Småkonungastatens jordrätt (700 t. Kr. - 500 e. Kr.)” och “Storkonungastatens jordrätt” (500-1319 e. Kr.)”. Åström nämnde, att han etter att ha genom sociologiska studier “erhållit en konkret bild av ett statssamhälles organisation, kunde ... ex analogia konstruera bilden av förhistoriska samhällen, såsom ättstaten”.'”’’ Äströmdolde inte, att han hade fått tåla mycken kritik. Hans arbeten hade betecknats “såsom ‘spekulation’ och ‘ren konstruktion’ (d. v. s. godtycklig konstruktion) ”, och han medgav, att tör “en modern jurist är ... det helt säkert en mycket grav anmärkning att vara spekulativ”. Äström ansåg kritiken bero på “att jag redan från början använt mig av en, låt vara självgjord, sociologisk metod; och denna är väsentligen en annan än den moderna metoden”.Helt självgjord verkar dock Äströms sociologiska metod inte vara, då han somsin förebild nämnde den förste professorn i sociologi i Sverige Gustat Steften och dennes arbete “Världsåldrarna” (1918-1920). Ett tör denna tid modernt drag i Äströms metod är anlitandet av “statsvetenskapen, nationalekonomien och statsläran” som “hjälpvetenskaper”.''' 2S1 252 (1925; XV + 460 2^1 Positiva recensioner i JFI 194S, s. 2S1 i. (Erik at Hällströmi och LM l‘)4S, s. 341-344 (Taiino 1 irkkonen). 232 Positiv recension i SvI 1 1436, s. 46-100 (N. Gärde). 253 Åström. s. 8. Mycket kritiska recensioner 66 (P. V. Seth). 254 Åström, s. 6. 255 Se ÅstrÖDi, s. 5 f. i LtTt 1426, s. 267-276 (Curt Rohtlieb) och Sv) L 1426, s. 63-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=