215 (1912; 224 s.; 8:o). Även Bergman gav ut en mindre monografi “Testamentet i 1600-talets rättsbildning” (LUÄ 1918; V + 131 s.; 8:o), som ingick i lestskriften till Lunds universitets 250-årsjubileum.’^ Gerhard Hafströmgav ut en monografi “Ledung och marklandsindelning” år 1949 (271 s.; 8:o). Hafströmhade studerat historia vid Stockholms högskola sedan 1920-talet, och i förordet tackade han sina lärare Sven Tunberg och Nils Ahnlund samt Jan Eric Almquist. Almquists “Svensk juridisk litteraturhistoria” (1946; 280 s.; 8:o), som var den första framställningen av ämnet, bestod, förutomav en kort inledning, dels av en “Allmän översikt” med korta biografier (s. 17-78) dels av tidigare främst i SvJT publicerade “Särskilda uppsatser” (s. 79-264).’'’* Nils Alexandersons “Juristprofiler - och ett par andra” (1948; 195 s.; 8:o) är en samling tidigare publicerade hyllningsartiklar och nekrologer över främst svenska jurister, och författaren framhöll i förordet, “att de icke göra anspråk på att med historiskt giltig objektivitet avväga fel och förtjänster”. Även praktiskt verksamma jurister visade intresse för rättshistoriska undersökningar. justitierådet Birger Wedberg var en av periodens produktivaste rättshistoriker, vars författarskap koncentrerade sig på den högsta domsmakten och särskilt Högsta domstolens historia. Wedberg publicerade år 1922 “Konungens Högsta Domstol 1789-1809” (XIV + 499 s. inkl. bilagor; 8:o).’'''’ Han nämnde i förordet, att han efter mönster av Hallagers “Norges Hoiesteret ” (se ovan 4.11. 2.) hade tänkt skriva Högsta domstolens historia från grundandet fram till år 1909, som bildade en naturlig slutpunkt, “både med hänsyn till de då genomförda grundlagsändringarne och såsomsekularåret efter domstolens rekonstruktion”. Han sade sig dock sakna både förmåga och tid för denna uppgift, “liksom det även föreföll mig alltför påkostande att beskära materialet, särskilt det biografiska”, varför han nöjt sig med “en, kanske alltför brett lagd, monografisk skildringav Högsta Domstolens gustavianska skede”. Undersökningen består av “Högsta Domstolens organisation och verksamhet” (s. 1-323) och “Högsta Domstolens ledamöter” (s. 327-485), somavslutades med en samling biografier i alfabetisk ordning (s. 445 ff). Arbetet fick långt senare en fortsättning i delen “Konungens Högsta domstol 1809-1844” (1940; XII + 613 s. inkl. bilagor; illustr.; 8:0).'“*" Wedberg behandlade dessutom bl.a. äldre tiders rättsskipning i uppsatssamlingen “Tärningkast om liv och död. Rättshistoriska skisser” (1935; 247 Positiv recension i |PI 1419, s. 224-226 (A. 'OC’. ti.tJolin). 248 liecensioner i Svj I' 1947, s. 1 lS-1 18 (Bengt l.assen) och |F P 1946, s. 2'^! t. (Ragnar Heinmer). 249 Positiva recensioner i ,Sv| T 1922, s. 383-.38‘S (Äke I homasson), 1'tTl 1922, s. 444-452 (t'i. Hallager) ocli iP l 1923. s. 51-S5 (F. Hstlaneler). 250 Pttsitiv recensionstippsats i lestskrihen till Wetlherg i Sv| 1 1941, s. 151-161 (Ragnar tivllensvvärel); recension i I IR 1941, s. 106-1 12 (Iroels ti. Jorgensen).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=