214 karolinska enväldet” (94 s. inkl. bil.) och “Rågång, administrativ gräns och riksgräns” (41 s. inkl. bil.). Alla avhandlingar gick dock inte framtill samtida rätt. Eric Carlquists i Lund framlagda doktorsavhandling “Studier i den äldre svenska bevisrättens utveckling med särskild hänsyn till institutet erkännande” (1918; X + 204 s.; 8:o) behandlar erkännandets betydelse endast fram till början av 1600-talet.Även Karl Benckerts i Stockholm försvarade doktorsavhandling “Bidrag till inteckningsinstitutets historia” (1920; II + 129 s.; 8:o) undersöker endast tiden fram till år 1736.’^' Också Ebbe Kocks doktorsavhandling i Uppsala “Om hemlöljd (förtida arv) i svensk rätt t. o. m. rent rättshistoriskt arbete, då hela äktenskapsrätten hade förändrats genom nya giftermålsbalken år 1920.'"'’ Ivar W. Sjögrens i Stockholm försvarade doktorsavhandling “Rättshistoriska studier angående ogulden köpeskillings rätt vid töryttring av fast egendom” (1930; VI + 1 55 s.; 8:o) behandlar till största delen romersk, italiensk och wsk rätt, och lörst mot slutet komförlattaren in på svensk rättsutveckling (s. 103-144). Henrik Munktells doktorsavhandling i Uppsala “Bergsmans- och brukslörlag intill 1748 års lörlagslörordning” (1934; 197 s.; 8:o) är ett ytterligare exempel på en rent rättshistorisk avhandling; enligt törordet hade författaren under arbetets gång varit namgen att avstå från sin avsikt att redogöra för förlagsinteckningsinstitutets historia fram till 1883 års förordning och därmed från att redogöra för bakgrunden till delar av gällande stadganden.’'*'* Munktell publicerade under andra världskriget en rent rättshistorisk framställning “Det svenska rättsarvet” (1944; 216 s.; 8:o) i samma genre som samlingsverket “Svensk lag och rätt” (se nedan 5.16.).“'*“^ Sven Bergendals i Stockholmår 1914 för disputation antagna avhandling gavs efter författarens död följande år ut av Hadar Berglund med titeln “Bidrag till de svenska rättsmedlens historia” (1916; VII + 167 s.; 8:o); arbetet var “Tryckt sommanuskript”. Enligt utgivarens förord var det vid författarens död redan satta manuskriptet ett fragment utan titel, men man hade inte kunnat hitta det fullständiga manuskriptet. Trots detta hade man beslutat om utgivning av avhandlingen, eftersom den “måste anses i viss mån fylla en lucka i den svenska rättsvetenskapliga litteraturen”. Westmans viktigaste vetenskapliga bidrag till rättshistorien är den ofullbordade monografin “Den svenska nämnden, dess uppkomst och utveckling, 1. häftet” 1734 års lag” (1926; XIII + 247 s.; 8:o) är ett 241 Delvis kritisk recension i JF l 1419, s. 226-229 (A. \V. Gadolin). 242 Recensioner i SvJT 1920, s. 347-3‘50 (.Martin Fehr) och IFT 1921, s. 262-276 (A. \X'. Giadolin). 243 Delvis kritisk recension i SvjT 1927, s. 120-122 (Carl Delin). 244 Delvis kritisk recension i Sv) ! 1933, s. 57-62 (.\ke .Malmström). 245 Kritisk recensiom i Svj r 1944, s. 546 t. (Birget Wedberg), delvis kritisk i JF l 1944, s. 268-270 (Ragnar Flemmer). 246 Positiv recension i Sv| F 1917. s. 475-478 (Carl Delin).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=