2 1 0 de äldsta lagmännen Lumber och Viger Spa (se del III, s. 428 ff.) betecknades nu som “arvsägner” eller som åsikter vid 1200-talets slutd^^ Westman framhöll liksom sin danske kollega Poul Johs. Jorgensen (del III, s. 435 f) den komparativa metodens betydelse, och han nämnde, att man “måste i vidsträckt mån begagna sig av den jämförande rättshistoriska metoden, enligt vilken man hämtar upplysningar genom sammanställningar med rättssystemen hos andra, särskilt hos besläktade folk”.”’ Föreläsningarna innehåller dock endast spridda hänvisningar till nordisk, tysk och romersk rätt. Även annars ger framställningen uttryck för äldre eller tidstypiska tankar. Landskapslagarna innehöll enligt författaren drag, “vilka dröjt sig kvar i de avskilda svenska landskapen i århundraden, efter det att de försvunnit hos de sydligare germanfolken”, och dessa lagar hade därför så “stor betydelse som källor för den jämförande germanska rättsforskningen”.För Westman var receptionen av romersk rätt fortfarande en ‘fara’ och ett ‘hot’, somman dock enligt honom hade undgått genomden svenska rättens ‘stora motståndskraft’.”’ Westman riktade dock uppmärksamheten på den romerskrättsliga doktrinens betydelse i de högre domstolarnas praxis på 1600-talet, men konstaterade, att graden av detta inflytande var en fråga, “som ej är på ett tillfredsställande sätt utredd”.’^'’ Westmans lärobok har haft en bestående betydelse genom 1900-talet, trots att man redan på 1940-talet ansåg framställningen vara i behov av revidering på grund av senare forskningsresultat.” Westmans framställning har i allmänhet utgjort stommen i senare författares läroböcker. Dessutomhar betydande avsnitt av Westmans text ofta ordagrant funnit sin väg till senare framställningar, t.ex. Ragnar Idemmers finskspråkiga lärobok i finsk rättshistoria i början av 1960talet (nedan 6.12.2.). Westmans lärobok dög dock tydligen inte för undervisningen i Lund, där Carl Gunnar Bergman år 1918 gav ut “Översikt av svensk rättsutveckling” (100 s.; 8:o), som var ett särtryck ur Isidor Flodströms arbete “Sveriges folk”. Bergman meddelade, att han fått i uppdrag att skriva en översikt på 32 sidor, vilket var omöjligt: “endast med det strängaste urval av material och en tidsödande knapphet i form lät sig omfånget begränsa till det tredubbla”."^ Medan Westmans framställning var en “yttre” rättshistoria, som behandlade rättskällornas utveckling, nöjde sig Bergman med en kort framställning av dessa (s. 5-15); huvuddelen av arbetet redogjorde för privat-, straff- och processrättens historia uppde222 Westman, s. 5. 223 Westman, s. 8. 224 Westman, s. 25. 225 Westman, s. 50. 226 Westman, s. 52. 227 Almqiäst, s. 76. 228 Bergman, s. 3.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=