206 huvuddragen och var dessutom “redan i åtskilliga delar föråldrad”. Sandström klandrade särskilt 1928 års skattelagstiftning, som tycktes ha verkat “helt avskräckande” på juristerna. Beträffande äldre rätt hade man däremot haft “en högst förtjänstfull ... bearbetning” i Herman Palmgrens “Självdeklaration” (se del 111, s. 160; 17. uppl. 1928), som var “... ett av de förnämsta arbetena på skatterättens område ...” och somhade “haft en betydelse för den svenska rättstillämpningen ifråga ombeskattningen, som man knappast kan skatta för högt...”. Bristen på litteratur framstod i synnerhet “i bjärt dager i jämförelse med våra grannländer”. 1 Norge hade man Ryghs, Thomles och Lunds, i Danmark Hiort-Lorenzens arbeten.'"^ Med sin lamentation motiverade Sandström också sitt eget författarskap: han hade tagit sig an den otacksamma uppgiften, “då ingen bättre lämpad velat framträda”. Winroth hade en gång jämfört det juridiska författarskåpet med en skrift i sanden. “Omdetta är en allmängiltig sats, så är den dock alldeles speciellt tillämplig å det författarskap, som gäller skatteväsendet.” Inom skatterättsvetenskapen “förbleknar, försvinner och glömmes med en förfärande snabbhet vad tidigare generationer skapat och skrivit”.’" Även Sandströms doktorsavhandlingvar avsedd för praktiskt bruk, och en betydande del av boken upptas av texterna till de av Sverige ingångna dubbelbeskattningsavtalen (s. 459-646) och till de svenska tillämpningsförordningarna (s. 647-716). Författaren sparade inte heller i detta arbete på kritik av lagstiftningens brister, och hans uttalande om översättningarna av avtalstexterna har aktualitet än i dag: “De svenska texterna äro i regel tämligen otympliga och av någon svårförklarlig anledning har man däri ofta ersatt de svenska tekniska termerna med ordagranna översättningar av motsvarande utländska uttryck. Härigenomhar tillskapats en speciell svensk avtalsterminologi ... som medför att även den, somäger någon insikt i svensk skatterätt, ofta står frågande inför vad som åsyftas med de svenska uttrycken i avtalstexten. Övriga författare behandlade skatterätten endast i enstaka arbeten. Två finansrättsliga och -vetenskapliga doktorsavhandlingar med olika inställningar till rättsteoretiska grundproblem (se III 1.1.5.) är Erik Lindahls i Lund försvarade “Die Gerechtigkeit der Besteuerung. Eine Analyse der Steuerprinzipien auf Grundlage der Grenznutzentheorie” (1919; IX + 226 s.; 8:o) och Gunnar Prawitz’ i Stockholmframlagda ovanligt korta “Det fmansrättsliga inkomstbegreppet” (1927; VIII + 122 s.; 8:o). Erik Fornmarks i Lund försvarade doktorsavhandling “Skatteutjämningens problem” (1939; XI + 285 s.; 8:o) behandlade kommunalbeskattningen delvis de lege ferenda; författaren nämnde i förordet, att han sysslat med denna problematik sedan år 1920. Seve Ljungman konsta- « 212 210 Sandström, s. .3 f och 7. 211 Sandström, s. 4 If. 212 Sandström, Dubbelbeskattningsavtal, s. 4 f
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=